Aftonbladet – 17 januari 1843, sida 3

kllertid i full gång; rosor och violer blomma öfveral ajoch inom några dagar komma mandeloch persiko elträden med sina knoppar och blommor. Fremlingar -Ine äro talrika och aflösa h arandra samt röna et 1lgästfritt mottagande af Cataneserna. — ÖHINESERNES VÄNLIGHET MOT EUROPEER OCI 2 MISSIONSNITET DERSTÄDES. Bref ifrån personer a :Iden engelska expeditionen mot China berätta, at kriget medfört ganska vigtiga förändringar i na tionens opinioner och traditioner, hvilka tord leda till en hel omhvälfning i det förra regeri iNEs systemet. Sjelfva de höge kommissarierne, son , alslutade freden, glömde den urgamla dunkelhe ten af sin nations förträfflighet öfver alla andr: jordens folk, läto visa sig krigsskeppens alla spe eiella tillhörigheter, sökte ifrigt upplysningar om medlen till Enzgelsmännens stora makt och sökte icke en gång dölja sin förvåning och beundran Denna sinnesstämning visade sig ännu mera på: fallande hos folket. Efter fredsslutet begåfvo sit brittiska officerare så väl enskildt som i sällskaper till Nanking och på landet deromkring ocl ifunno öfverallt ofta ett vänligt, men alltid ett aktningsfullt bemötande. Folket trängde sig tusental omkring dem och, medan det visade (Sig känslolöst för sina egna polistjenstemäns böner, hotelser och slängar, rättade det sig efte hvarje vink af den rödhårige harbaren, och lemnade plats åt honom hvartbän han ville vandra ibland dem. Fromma män inom expeditionen begagnade tillfället att utdela religiösa afbandlinlgar och äfven exemplar al Nya Testamentet Sjelfve kommissarien New tackade mycket artigt Hör ett exemplar af bibeln. Det är anmärkningsvärdt noz, att fabrikanterne och köpmännen i England icke äro så flitige att genom varuafsändninigar till China uppbjelpa sina sjunkande näringar, isom hufvudmännen för alla kristliga partier: jmethodister, baptister, presbyterianer, katholiker och episcopale träffa anstalter, för alt göra eröfringar för himlen. De arma Chineserne skola behöfva upphjuda icke ringa skarpsinnighet, för att med ledning af alla dessa vägvisare, hvilka de flesta döma hvarandra ifrån saligheten, utfinna den enda sanna vägen till himmelriket. eV MÄRKVÄRDIG BROTTMÅLS-PROCESS. En hustru misstänkt för sin mans mord. Den 49 sistlidne December började inför Assisätten i Lyon en rättegäng, som väckt ett djupt och allmänt interesse, i anseende till de ovanliga omständigheter, som med densamma äro örenade och de misstankar om brottslighet, som sväfva öfver ett par personer af den högre sambhällsklassen. Hr de Mir cetlange, en man af förmögenhet, det mest älskvärda väsen, välvillig och god, och högt aktad åar alla, som kände honom, gite sig för några år sedan med en dotter at grefve de la Rochenegly de Cbamblas. Den största harmoni rådde emellan dessa makar, ända till dess fru de Marcellanges moder, efter hennes mans död, flyttade till sin måg och dotter. Ifrån denna stund blef allt inom denna fordom lyckliga familj förändradt; fru de Marcellange, uppäggad och retad af sin elaka moder, förbittrade på tusen sätt sin mans lif, och sökte slutligen att få äktenskapet med honom upplöst, hvilken begäran väl blef afslagen af vederbörande autoriteter, men imedlertid hade till följd. att herr de Marecellange flyttade ifrån sin hustru till en annan egendom, som han hade, icke längt ifrån den, der han förut bott tillsammans med henne. Tvenne barn, som de hade, dogo inom kort tid, och herr de Marcellange hyste starka misstankar att de icke dött naturlig död, utan blifvit afdagatagna af modren, af hat till fadren, en misstanka som dock icke ännu blifvit bestyrkt af några bindande skäl och omständigheter. I den enstighot, hvari herr da Marcellange nu lefde, syscelsatte han sig för det mesta med landthushållning, och la e sjelf hand vid sitt jordbruk. I hans tjenst var, bland andra en viss Jacques Besson, 56 år gammal, men hvilken han, i anseende till dåligt 1 ande och sturskhet, nödgades gi va afsked. son blef genast tagen i tjonst hos fru de Marcellange och hennes moder, och han skall sedan dess ofta hafva yttrat sig hotande om sin jrre husbonde, och till och med ett par gånger för olämpat honom personligen. Mans ovilja emot herr de Marcellange var allmänt bekant, och denne sednare hade ofta för sina vänner yttrat farhåga, att Besson stode honom efter livet. Till och med i ett bref till sin syster hade herr de Marcellange nämnt denna sin misstanka om Bessons afsigter, så att denna en gäng, då bon på längre tid ej hört ifrån sin broder, begaf sig till prefekten i departementet, der hon bodde, och bad honom för all del täta höra efter om hennes bror ännu lefde. Den 4 September 4840 satt herr de Marcellarge i sitt kök, i en ländstol nära spisen, så som han plägade om aftnarne, då ett skott lossades utifrån, och han föll död ned från stolen på golfvet. Spaning shedde genast efter mördaren, men han hade lyckats undkomma. Flere omständigheter bidrogo imedlertid att fästa misstankarne på Besson. Man hade ofta sett honom smyga omkring sin förra husbondes boning, såsom en spejare på hvad han tog sig till, och nyss innan mordet skedde hade han yttrat sig hotande om bon m. Det var dessutom omöjligt, att misstänka dågon annan för mordgerningen:; ty herr de Marcellange ansågs icke hafva någon enda fiende utom sin hustius familj. Besson troådes dock EO EE TT AR ATA ETT 0 TT ATEA OST RT TE KIRSO I