Aftonbladet – 16 januari 1843, sida 2

ske kunde, förskaffas sjöledes. Isynnerhet borde detta gälla om båtsmännens transporterande till årliga tjenstgöringen i Stockholm och Carlskrona. Annu har dock ganska litet afseende fästats vid Rikets Ständers underd. framställningar, utan båtsmännen färdas årligen landvägen fram och åter, till stor tyngd och plåga för den skjutsande allmogen, vår och höst, då väglaget är det svåraste och olämpligaste. I den nya Förordningen heter det väl, att fortskaffning af trupper skall före-trädesvis ske sjöledes med begagnande af Kronans egna eller enskildes dertill hyrda seglande eller ångfartyg, samt att uppbådadt sjöfolk fort-skaffas, då sjölägenhet saknas, medelst marcheforcgte. Men sjölägenhet bör ej kunna saknas, så länge Kronan äger fartyg för transporten eller annan i tid beredes, så framt ej uppbrottstiden alltför olämpligt utsättes. Ått genom sjötransporten icke blott en betydlig vinst för stasskassan uppkommer, utan ock en högst väsendtlig lindring för jordbruket åstadkommes, är otvifvelaktigt. Men — man får väl se, huru det kommer att gå hädanefter. Den nya Förordningen bestämmer ett visst antal reservhästar, hyiika kronobetjeningen äger att uppbåda; en för den gamla Tågordningen okänd sak, föranledande en ökad, ofta onödig, kostnad för staten, och ny tyngd för de skjutsskyldige, enär beholvet. af hästar blir större. Likaledes omförmäles reqvisition af hästar för fortskaffandet af manskapets hustrur, barn och lösa egendom, i den händelse trupp skall förläggas från en till annan ständig tjenstgöringsort. Härom vet den gamla Tågordningen ingenting; och hvad det förra beträffar, stadgar deremot Kongl. Förordningen af den 28 Juni 1809, att vederbörande icke må vid ansvar uppbåda till kronoskjuts flere hästar än som verkligen behöfves. Ytterligare bestämmer den nya Förordningen i 32 , att reservhästarne, ehvad de få lass eller icke, skola betalas i likhet med öfriga uppbådade hästar; hvaremot den 34 förklarar, att då för transporten erfordras ett mindre antal hästar, än marche-routen utsätter, skola de öfverflödiga hemförlofvas, sedan de skjutsande fått halfva skjutslegan. Orsaken till denna olika liqvid är svår att utleta. Visst är, att den lemnar öppet fält åt kronobetjeningen till partiskhet, om icke till något ändå värre. Den 539 8 stadgar, att i ingen händelse det kan åläggas de skjutsande att skjutsa mer än högst tvenne håll. Således kan kronobetjeningen, i händelse andra hästar ej finnas för handen, tvinga de skjutsande till dubbel skjuts. Något så orimligt stadgande finnes icke heller i den gamla Tågordningen. Nu inträffar i de norra länen, att de kronoskjutsskyldige hafva 4, 6 till 8 mil fram till samlingsplatsen för skjutsens emottagande. Att efter en sådan preliminär färd och fullgjord skjuts af 1Y,, 2 till 5 mil, kunna tvingas till ytterligare lustresa, sedan en rastning för en och en half timma beviljats, i svårt väglag med 2 man och packning efter hästen, synes vara temligen skarpt. Den 40 8 stadgar, i likhet med Kongl. Förordningen af den 6 Maj 418530, att den skjutsande skall, utöfver de första 2 samlingstimmarne, vänta. på skjutsen 42 timmar, hvaraf 4 utan och 3 mot betalning af väntningspengar. Redan detta tyckes vara tillräckligt; men nu tillägger den nya FörTordningen: antänder underrättelse, att kommenIderingen innan ytterligare tolf (säger 12) timmar lär att förväna och är den skjutsande allmogen försedd med mat och foder, tillsägas de skjutIsande att qvarstadna, och njute då ytterligare väntningspenningar efter gästgifveri-ordning för Iden tid de qvarblifva utöfver förstnämnde tolf limmar. Vi tänka oss åter förhållandet i de IH norra provinserna, der skjutsen alltid sker med -lenbetshäst, och således en karl erfordras för hvar häst. Den skjutsande behöfver ofta ett dygn att Tkomma fram till samlingsplatsen, eller, såsom det Ihär heter, Rendez-vous-platsen. Han får vänta Ider ett dygn; skjutsar derefter ett håll och, om lyckan är god, ännu ett; skall sedan återvända Them, ofta med knapp föda för sig och sin utIkörda häst. Säkerligen skall denna färd icke göIras under 3 dygn; och ersättningen, huru svarar den emot arbetet? Men äfven i medlersta Sver-ge, der afståndet från samlingsplatsen sällan upp går öfver 2 mil, hurudan blir följden af en sådan anordning, som möjligen under vårbruket, då båtsmansskjutserna ofta inträffa, håller bonden, från sitt hem och sitt angelägnaste arbete 2 å 3 dygn? I afseende på skyndsamheten innehåller kongl. förordningen af den 6 Maj 1830, att Kongl. Maj:tsbefallningshafvande ega vid båtsmanstransporter tillse, att körningstiden i marcherouterna beräknas till 4 å 3 mil om dagen, höst och vår vid TEE JT oo ln tara ll MF I PM sl AA nar ARh