Aftonbladet – 16 januari 1843, sida 2

Han tog hennes hand, den hon icke höll tillbaka och på hvilken han tryckte en kyss under en gest; som mycket liknade en knäböjning. Löjet, som sväfvade på hertiginnan de Presles läppar, märktes icke af den förälskade krigaren. I det ögonblick han gick vände hon sig om och farm markisen bakom sig, orörlig och blek som ett spöke. — Han har hört mig, tänkte hon; det är bra! — Ni är i dag af en godhet utan like emot marskalken de Virieux. z — Det är mycket rättvist, sade hon; en man af hans ålder måste man ha uppmärksamhet för. — Vid hans ålder kan man vara kär, och det är grymt att så leka med en så vördnadsvärd mans hjerta. , — Teka med, säger ni, bevara mig Gud! — Hvad är det då? — Jag tror mig icke pligtig svara derpå, min herre. Matkisen bleknade om möjligt ännu mer. Han var färdig att svara, då man anmälde vicomte: de Brignolles och chevalier de Florac. Hertiginnan mottog dem på ett förekommande sält och kontrasten blef alltför märkbar för den äldre brodren. — Min kusin, sade hon, i det hon låtsade för första gångn märka hans förvirring; Di antar er en beskyddaremin mot detta stackars barn och ni Missunnar honom det lilla nöjet han känner att se mig. Det är illa gjordt af er, och OM Pi vill räkna på min välvilja, måste ni äfven ursäkta honom. Det är ett litet fel han begått, men det måste döljas För öfrigt åtar jag mig allt ansvar inför marskalken och inför kungen