Aftonbladet – 16 januari 1843, sida 2

itan serdeles afseende på hans kunskaper eljer förmåga? Ar det då så nödvändigt att förse en utländsk minister med en så enorm lön, på det han må kunna anställa middagar och baler eller hålla en samlingplats för cen mängd resande, hvilka till största delen för nöjes skull besöka den ort der han vistas, och kanhända derigenom öka lockelsen för många att förstöra pengar utomlands? Vi se icke något rimligt skäl, hvarföre icke en sådan man kunde vara belåten med en honett aflöning : förhållande till andra embetsmän, hvilka hafva ungefär lika vigtiga göromål hemma och äro al samma rang, endast med den skilnad i kostnad, som uppehållet på en fremmande ort nödvändigt måste medföra. Härtill vore så mycket mera skäl, som de diplomatiska sysslorna i sig sjelfva äro de angenämaste af alla, emedan de deis lemna sina innehafvare tillträde till hofvet och de förnämsta cirklar, dels också göromålen ingalunda äro betungande och det är allmänt kändt, att en diplomat har vida mera tid öfrig att roa sig än de fleste öfrige embetsmän. Det är derföre icke tvifvelaktigt, att om denna sysslornas egenskap förblifyer oförändrad, skulle det icke felas personer med egen förmösenhet, som företrädesvis sökte sådane poster äfven. med sen långt mindre atlöning. Men ännu långt vigtigare är den omständigheten, att om lönerna vore mindre så skulle kunnige affärseller, vetenskapsmän kunna aspirera till.sådana platser, i stället att de nu äro förbehållna såsom arf och eget åt hofoch familjerelationernes skyddlingar. Middagar och gästabud blefve då icke mer någon hulfvudsak; men landet skulle draga vida mera fördel af sina sändebud i hänseende til atfärslifvet och industrien, samt en betydlig summa årligen dossutom sparas åt landet. Jonathan (ett tillnamn på folket i Förenta Stäterna, likasom Engelsmannen kallas John Bull) beter sig för närvarande förnuftigast i detta hänssende. Han gifver sina ministrar en lön, på hvilken en ansedd privatman kan lofva ganska anständigt, men ej mera. Denne befattar sig derföre icke det ringaste med att gifva syperba fester, möblera stora palatser, och förse alla resande Jonathaner med baler. supger och fina viner eiler att förvåna John Bull genom glansen af sin ståt. Men icke dess mindre är Jonathan lika väl betjenad som andra nationer. Hans ministrar förstå sin sak rätt så väl, som de öfriga och man har ännt aldrig hört att de försummat sig när det gäll att bevaka Förenta Staternäs intresse. Deras platser äro vanligen, om de sköta dem, ett steg till påföljande utmärkelse, hemma, och vi ha icke funnit, att de amerikanska -diplomaterna varit föraktade eHer eftersatta i något land.