Aftonbladet – 16 januari 1843, sida 2

— — RN och-mig-under bilderna af AYymons Tyra söner. Vi kavalkera alla på samma Rosinante. Under tiden hade hertiginnan gått in i-salongen. Marskaiken de Virieux nalkades henne med mystisk min och ett bref i handen; han sade: — Jag är, i sanning bra olycklig, min fru; order af konungen kallar mig bärifrån; det är mig omöjligt att ha äran att supera hos er i afton: — En order från kungen, herr marskalk, en order från kungen klockan elfva på aftonen? Jag vill icke uppehålla er; det är förmodligen någonting som står på, och jag skulle förebrå mig om jag hindrade er att efterkomma en sådan befallning. Jag är hans maj:t allt för mycket tillgifven för att åtaga mig ett dylikt ansvar. Hennes ansigte antog härvid ett sådant uttryck af malis, att M. de Virieux nödvändigt borde se, att hon gjorde narr af honom. Han förlorade nästan konsepterna. — Jag skall dock stanna qvar, om ni så bhefaller, fru hertiginna. — Och kungen! och kungen! För hvem tar ni mig då? Men imedlertid vill jag träffa er och tala ined er litet om ganska intressanta saker; kom derföre i morgon klockan ... fyra, så skola vi språka tillsammans. Ion inlade i dessa få ord en låtsad förvirring, som lät den gamle berrn uppstiga till sjunde himmeln. — Mitte gudarne förbjuda att jag skulle mankera att infinna mig, fru hertiginna! — Jag skall vara ensam, sade hon, jag har mycket att säga er. -O, jag är alltför lycklig