Aftonbladet – 9 januari 1843, sida 2

— Ibland Svenska Biets puffar för dess vän biskopenStatsrådet, förekommer i Lördags att Hr Heurlin är en man, som under sist förflutne riksdag åtnjöt sitt stånds allmänna förtroende (hvilket ju ändå utgör en fjordedel af representationen, och det icke den minst bildade) och mot hvilken nationens män i Konstitutionsutskottet, oaktadt det skarpaste synande, icke vore i stånd att uppsöka så Mycket som en endaste liten anmärkningsanledning. Hvad det förra angår, så är det väl onekligt, att de Heurlinska åsigterna hade öfverhanden i Presteståndet; men Biet har behindigt hoppat förbi den omständigheten, att i samma stånd äfven fanns en ganska ak(ningsvärd minoritet, hvars tanka om Hrr Heurlin, Stenhammar, och ännu några ledare af riksdagstaktiken derstädes, måste subtraheras från det allmänna uti förtroendet. Vidare beklaga vi att nödgas skingra den angenäma vwillfarelsen, att icke en endaste liten anmär kning mot Hr Heurlin gjordes i Konst. Utskottet. Den som behagar kasta ögat på bilagorna fill detta utskotts memorial N:o 44, SS:na 66 och 68. kan deraf finna, att anmärkning gjordes mot Hr Heurlin i två ganska väsendiliga punkter. Den ena, var att Ständernes redan den 924 Sopt. 1854 anmälda önskan om den dubbia tjenstårsberäkningens upphörande under vissa vilkor, icke förr än den 4 Nov. 4839 blef föredragen, och dervid saken ändå icke afgjordes, hvilket först skett under Tit. Grubbes tid och på ett sätt, som icke kan tillfredsställa anspråken, enär det i alla fali bibehåller åt vederbörande en undantagsmakt, som i många fall skall upphäfva den princip, som Ständerna åsyftade. Den andra anmärkningen var af större vigt och angår Ständernas vid 4834—53 årens riksdag aflåtna skrifvelse om fattigvårdsanstalterna. Af handlingarne inhemtas, att sedan en stor mängd utlåtanden häröfver först blifvit infordrade, tillstyrckte Hr Heurlin vid målets föredragning den 26 Oktober 4838, att Konzl. I Maj:t måtte nedsätta en kommitte öfver denna vigtiga fråga, men utan att utfärda någon instruktion för densamma: det borde endast i allmänna ordalag antydas, att kommitteen ägde uppgöra förslag, såväl till allmän stadga om fattigvården i riket, som till en serskild för Ihufyvudstaden, hvarvid kommitten borde taga Ii öfvervägande de ämnen och författningar, som dermed stodo i sammanhang och derpå hade linflytande. Härtill bör ännu läggas, att sedan Ikommitt6ens arbete var färdigt, lemnades det Itill Ständerna utan någon den ringaste ledning från regeringens sida; Hr Heurlin kastade enIdast ifrån sig alla handlingarne såsom en lunta. ) Utan att nu vilja taga detta från den strängaste synpunkt, kan väl svårligen en föredragande eller departementschef visa sigien mintdre tillfredsställande dager, än då han på sådant sätt skjuter ifrån sig en sak handlöst till jen kommitte eller till Ständerna. I det sedpare afseendet vilie vi icke bestämdt påstå, att regeringen behöide komma med någon proTposition; men när så icke skedde, så synes det väl i alla fall åtminstone böra höra till föredragandens pligt och ambition, att sjelf veta något hvad han vill i ett ämne, som tillhör det fack han förestår, och att gå det utskott, som I handlägger saken, tillhanda med sin mening om de grunder, hvarpå byggnaden, efter hans åsigt, bör uppföras. Ty om denna förbindelse icke existerar, om icke öfverhufvud en depar-tementschef eger någon annan bestämd grundsats, som han antingen will följa och förs 3Vara, eller ock lemna sin plats; om han sålunda åda galägger, att han ej eger några insigter i den sak han är kallad att förestå, hvartill skola då dessa höga embeten tjena? I Till dessa gravamina kan man ännu ligga det långa dröjsmålet med den, om vi ej minInas orätt, redan i tolf år hvilande frågan om en ny prestvalsförordning, hvars fördröjande dock ej faller herr Heurlin ensam till last. I Nu får man väl se huru det går, såväl med Jdenna författning, som fattigvårdsförfattningen, äfvensom reformen i kyrkolagen. ) Lyckligtvis lärer, som vi kört berättas, biskopen statsrådet numera ämmna behålla eckleIsiastikdepartementets närvarande expeditionsIchef, herr Brandel. Det bör åtminstone vara ar ond hialna 3 nä dan YT j r ) l ! I j )