Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 2

SE EE EE SA ATI BETA SET TES OO RE olycka eller oändliga sällhet beror. Hvad skall jag svara?, Följ er känsla! den är er Gud! ropade Sebastian pathetiskt. Inga fraser, nu längre! Säg mig kort och godt er uppriktiga, er vänskapliga mening.n Jag säger då, att ni kort och godt bör svara med två bokstälver: ett långt J och ett litet a. Kyrkoherden är en förträfflig man. Han har varit förtjust i er sedan första stund han såg er. Ni har förtrollat honom med söderländskan i norden. Han kan aldrig lära sig att forsaka er — hans vin är ypperligt, hans möblemang utsökt, hans bibliotek rikt, bans bjerta varmt, hans ... Men ... invände guvernanten. Inga men, då det är fråga om en man! Ni minns ju Schillers ord: Was man von der Minute ausgeschlagen Gieht keine Ewigkeit zuruck, pHa, ha! räcker ej svenskan längre till? ljöd en skarp röst från dörren. Adjutanten och guvernanten vände sig om och sågo öfverstinnan. ,Förlåt mig, min sötal sade hon med bitterket till guvernanten, ait jag afbröt er tåte å töte. Jag kunde synnerligen icke föreställa mig att ni tog emot ungkarlsbesök på ert rum. Och ni, min herre!, fortfor hon, vändande sig till Sebastian, ni torde måhända hafva den artigheten och aflägsna er, medan jag talar några ord med den älskvärda mamsell Amanda. Sebastian bugade sig och svarade med sitt hehagligaste leende: ;Min bärvaro förefaller er med rätta gåtlik, men gåtan ligger begrafven i det bref mamsell Amanda al förskräckelse låtit falla på golfyvet. Hastist som blixten skyndade öfverstin