Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 2

som insåg, huru smaken i byggnadskonsten både hos oss och annorstädes varit i en beständig vackling, hvarföre han ock beslöt att inom fäderneslandet söka befästa den goda stilen genom ett serskildt embetes inrättande under benämning af Ofverintendentskontor, hvilket i eftertiden skulle vaka öfver den goda smakens bibehållande. Detta embetes första chef var grefve Carl Gustaf Tessin. Kontorets öfrige embetsmän bestodo då, liksom nu, af architekter. År 1776 utkom en förnyad författning, som förklarar embetets åtgärder isynnerhet vara beräknade deruppå: att riket måtte förses med beständiga och Prydeliga byggnader, för att för efterverlden vittna om tidehyarfycts insigter i konster och handaslöjder m. m. I öfverensstämmelse härmed få inga publika byggnader i riket företagas utan detta embetes åtgärder, antingen med planer, ritningar eller ock med sjelfva byggnadens utförande ifrån början till slut. Huruvida detta ändamål blifvit vunnet och på hvad ståndpunkt byggnadskonsten sedan den tiden bibehållit sig, ligger ögonskenligt för hvars och ens bedömande. Då man tager Stockholms slott till måttstock för en ren smak och jemför dermed de bygdnaders stil, som sedan den tiden blifvit utförda, såväl som alla de reparationer och tillsatser, som blifvit verkställda på äldre byggnader, så blifver antalet ej ringa att vittna för efterverlden om tidehvarfvcts insigter i konster och handaslöjder, samt förvara minnet af kontorets chefer och embetsmän, hvilka voro satte till väktare öfver den goda smakens bibehållande inom vårt fädernesland. De förnämsta byggnader, som sedan Tessins tid blifvit utförda, äro: de 2:ne ofvannämnde domkyrkotornen, Carolinska grafchoret i Riddarholmskyrkan och Stockholms Observatorium af baron Hårleman. Adolf Fredriks kyrka och Operahuset äro af baron Adelerantz. Prins Carls palats och Stockholms börs byggdes af G. Palmstedt. Det nya Garnisons-sjukhuset är bygdt af C. Gjörwell, äfvensom Säfstaholms praktfulla herresäte och Örbyhus. Ritningen till Upsala Bibliotek är författad af C. Fr. Sundvall. Skeppholmskyrkan af Fr. Blom, och det nyligen färdiga hotellet på Brunkebergs torg är af Å. Nyström. Sundby herresäte byggdes i Anglo-normandisk stil efter en i England förfärdigad ritning. Det är förut nämndt, att under Gustaf Wasas styrelse började de fredliga konsterna med framgång infinna sig, och som konungens äldsta söner blefvo af en införskrifven ritmästare undervisade i tec!ningskonsten, så vinnlade sig ock konung Erik XIV så mycket om detta studium, att han målade flera miniaturporträtter, hvilka ännu finnas gvar. Ifrån dessa tider finnas ännu qvar några i olja målade porträtter öfver Gustaf Wasa och alla den kongl. familjens medlemmar, såväl som af många privata personer. Någon utmärkt talang förråda väl icke dessa arbeten, men de bevittna dock, att vägen var öppnad för konstens framtida uppkomst. Mäålare-konstens egentliga utveckling i Sverige daterar sig egentligen ifrån Drottning Christinas tid. Hon hade sjelf föga kännedom i målning och bildhuggeri; men ägde nog klokhet att erkänna den nära förening de tecknande konsterna äga med litteraturen och vetenskaperna, af hvilka hon var på samma gång en äfven så ifrig idkare, som stor beskyddarinna. Drottning Christina lät inkalla David Beck ifrån Brabant. Han var en af Van Dycks utmärktaste elever och hade under Carl I:s tid vistats i England. Ankommen till Sverige, målade han en mängd porträtter i lefnadsstorlek af drottningen, hvilken ock sedermera lät David Beck göra en reså till de flesta Europeiska hof, för att måla de regerande furstarnes och andra ryktbara personers porträtter, samt öfverlemna hennes eget i utbyte. David Beck målade äfven alla Svenska generaler, hvilka hade bevistat det tyska 30:åra kriget. Utom denna porträttmålare blefvo landskapsmålaren Cooper ifrån England och historicmålaren Sebastian Bourdon af Fransyska skolan äfven anställda vid Drottningens hof. Under nyssnämnda krig inkommo de ypperligaste taflor utur Kejsar Rudolfs dyrbara galleri i Prag, hvilka fordom varit den Mantuanska familjen tillhöriga och blifvit under ett par århundraden förut under konstens bättre tider samlade i Italien. Denna utmärkta samling blef ett byte för den segrande Königsmark, som öfverlemnade den åt drottningen, hyvilken sedermera släpade demtill Rom. hvarifrån de blefvo sälda till Orleanska galleriet i Paris. Då detta galleri åter skingrades under revolutionen, blefyo större delen af de dyrbara taflorna förda till England. Marquisen af Westminsters oskattbara samling besitter några utaf dem. David Beck var den förste porträttmålare af utmärkthet i Sverige, och sedan hans tid har denna målningsgren varit nästan den enda, som åtnjutit en fortgående uppmuntran; och af de mänga utländska målare, som tid efter annan inkommit till vårt fädernesland, voro Lembke och David Klöcher. sedan adlad med namnet Ehrenstrabl, de förnämsta. Lembke har målat alla Carl X:s och Carl XI:s bataljer. Han tecknade med utmärkt färdighet figurer och hästar. Ehrenstrahl var egentligen porträttmålare, ehuru hau i allmänhet anses för historiemålare, i hvilken genre han äger mycken förtjenst, ehuru :hans taflor förråda en imitering af Pietro da Cortonas maner, som på den tiden var det allena herrskande. Ehrenstrabl har utfört en stor mängd af historiemålningar och djurstycken, i hvilken sednare genre han äfven var en utmärkt mästare. Hans porträtt besitta en alltid bibehållen styrka och ett stort maner. Ibland den mängd arbeten, som utgifvas för Ehrenstrahls verk, äro dock många icke utaf hans hand, emedan han hade bildat en stor skola, och de fleste utaf hans elever såväl som en hars dotter efterhärmade hans mantr, så att deras arbeten i allmänhet äfven tillskrifvas honom. Ehrenstrahl rönte den största uppmuntrau, och under hans tid var målarekonsten i ett blomstrane tillstånd inom fäderneslandet. Hans förnämsta elever voro: Michael Dahl, Sylvius, Schröder och hans systerson David Kraft, som efterträdde honom såsom Carl XEs första hofmålare; men han hade icke sin