Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 2

alt man här har alla de nödiga underrättelser som kunna erfordras för nybegynnaren eller dilettanten. Derjemte förekommer älven en historik öfver de tecknande konsternas tillstånd i Sverige, som är af mycket intresse och hvarur vi skole låna ett utförligare utdrag, börjande vid den del som angår Gustaf den I:s tid. Det var först under Gustaf Weasas visa styrelse, som säkerhet och välstånd och jemte dem de fredliga konsterna kunde med framgång infinna sig, ehuru i afseende på dem hans omsorger särdeles voro riktade på byggnadskonsten, hvilket Svartsjö, Upsala och Wadstena slott samt åtskilliga äldre byggnaders reparationer kunna utvisa. Tid efter annan voro Flammändarne van Hufven och Lucas von Quickelberg konungens architekter. Samma förhållande i hänseende till byggnadskonstens uppmuntran ägde äfven rum under hans fyra efterträdare. Konung Johan sysselsatte sig mycket med byggnadskonsten, så att under hans tid blefvo Clara och Riddarholmens kyrkor uppbyggda samt Maria och Jakobs äfven påbörjade. Der nu Catharina kyrka står uppbyggdes ett kapell till de herrars minne, som föllo i Stockholms blodbad, och hvilkas ben på detta ställe blifvit förbrända. Dessutom byggdes Borgholms slott och erkebiskopssätet Arnö, jemte en mängd enskilda minnesvårdar. Konungens förnämsta architekt var Engelsmannen William Boy. Carl IX var den af Gustaf VWasas söner, som minst vinnlade sig om de Sköna Konsternas uppmuntran, men så mycket mer om den rena evangeliska lärans befästande och en grundligare uppfostran, hvilket hland annat ådagalägges genom återupprättandet af Upsala högskola. Han sökte dessutom förnämligast befordra handel, bergverk och näringar, nya städers anläggande, såsom Philipstad, Wasa och Götheborg, samt flere gamla städers utvidgande jemte vägars och broars anläggning. Carl IX:s Göthehorg uppbrändes sedermera af Danskarne, och Gustaf Adolf anlade 4618 det nuvarande. Gerard de Besche blef på denna tiden inkallad ifrån Nederländerna och uppförde på Upsala domkyrka 2:ne göthiska torn, hvilka 4702 afbrunno. Under tyska 30:åriga kriget tilltog smaken för byggnader jemte medel för dess tillfredsställande, hvilket åtminstone för de svenska herrar osh krigare, som hemkommo ifrån fälttåget, var fallet. De upplörde sedan i hufvudstaden präktiga hus och på sina landtgods dylika herresäten. Dessa byggnader äro dock för det mesta utförda efter ty ka mönster och torde vara de sista inom Sverige, som blifvit uppförda i den göthisktyska smaken. Gustaf Adolf den store lät inkalla till Sverige den utmärkte architekten Simon de la Valtc, som uppgjorde en 1itning till Maria kyrka i Stockholm, hvilken byggnad enkedrottningen Maria Eleonora sedan lät fullborda. Drottning Christina lät inkalla till Stockholm architekten Nicodemus Tessin d. ä., som var född i Stralsund. Han byggde de Ia Gardiska palatset i Stockholm, Skokloster, Gustafvianska auditorium i Upsala och domkyrkan i Calmar. Konung Carl den X hade utom den förra äfyen en skicklig architekt i Johan de la Valee (Simons son), som gjorde ritningar till Riddarhuset och Hedvig Eleonora kyrka. Med konungens förtidiga död försvunno äfven hans stora planer för Stockholms förskönande. Men det blef hans son konung Carl den XI förbehållet, att ibland så många andra storverk äfven grundlägga den byggnad, som förblifvit hufvudstadens förnämsta prydnad, nemligen Stockholms slott. Till utförandet af denna byggnad utnämndes den utmärkte architektern Nicodemus Tessin d. y., som bildat sig under sin far, på resor, serdeles i Rom under Bernini och Fontana. Slottet afbrann genom vådeld kort efter konungens död, så att grefve Nicodemus Tessin aldrig såg dess fullbordan. Under konung Carl XIEs minderårighet uppbyggdes lustslottet Drottningholm och mn. vy. Ofverståthållarehuset i Stockholm, som då var Tessins eget palats. Efter slottets brand fortsattes sedermera dess uppbyggande af sonen grefve Carl Gustaf Tessin, utan ändring af den ursprungliga planen, hvilken var uppgjord i den rena italienska stilen, sådan den i 44 århundradet uppstod; en stil, som dock redan efter 200 år till den grad hade urartat, att den med skäl blifvit kallad den förskämda Italienska stilen), hvilken förskämda stil icke dess mindre i omvexling med den fransyska var på den tiden allrådande. Det länder Nicodemus Tessin d. vy. till en oförgänglig ära, att han midt under den förderfvade smak, som fjettrade andra länders konstnärer, ägde nog ren smak och nog fast mod att framkomma med och genomdrifva planen ill Stockholms slott i en så klassisk stil. Beklagligen, såsom sagdt, blef mycket som gjordes under hans lifstid ett rof för lågorna, så att detta hans äreminne först efter 4 hvarandra efterträdande öfver-intendenters inseende, nemligen: sonen grefve C. G. Tessins, baronerne Hårlemans, Cronstedts och Adlercrantz, nådde sin fulibordan. Den allherrskande fransyska byggnadsstilen började i medlet af XVII:de århundradet och fortfor till nära slutet af det föregående samt utöfvade på den tidens architekter ett välde, som gränsar nära intill det otroliga. De fördömde icke allenast den gamla göthiska stilen och kallade den barbarisk, utan ock, dåsådana byggnader skulle repareras eller tillbyggas, så skedde sådant aldrig i deras ursprungliga stil, utan vanligen i en fransysk eller förskämd italiensk mer eller mindre modifierad smak efter konstnärens eget bugskott. De af Sveriges öfverintendenter, som tillika voro architekter, hade ej nog mod att, liksom Tessin, afvika ifrån tidens förvända smak och följa det exempel, han ådagalade genom detta sitt mästerverk eller de tillbyggnader, han gjorde på gamla göthiska byggnader, hvilket Westerås domkyrkotorn i den höga och spetsiga tyska stilen isynnerhet kan bevittna. Men denna stil kallades ju den barbariska, en benämning, som tvärtom är mera passande till den stil, i hvilken baron Hårleman uppförde de fransyska tornen på de göthiska domkyrkorna i Upsala och Linköping. Konung Carl XI var den första regent i Sycrige,