Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 2

nn nn RR ennen Jag tror mig göra det — svarade Sebastian. Det är ett vigtigst ämne, men ett godt ämne — ych det är med verklig glädje-.-Glädje? — afbröt honom Amanda. — Ni slädja er? Gå, min herre! Kyrkoherden kunde Idrig välja någon mera passande budbärare, ty han skulle naturligtvis vinna oändligt på en jemförelse med er. Det fägnar mig på den värda kyrkoherdens vägnar, att ni hyser sådana tankar, ehuru de ingalunda äro smickrande för hans pöstillion TVAmour. Men hur kan ni vara ond på mig! Det är tvertom jag, som hade skäl att vara ledsen — jag, som alltid så strängt blifvit tillbaka visad, då jag någon Sang vågat säga er hvilket intryck era behag gjort På mig. Alla mina försök studsade tillbaka mot ert klara förstånd och er höga dygd. Ni är hård, ni är sträng, mamsell Amanda, men ni är derigenom lycklig. Ni blir en värdig, en ypperlig prostinna, ty ni bar aldrig varit så der sentimental och romantisk, sor man påstår att guvernanter annars gerna äro.n Han sade detta med ett så godt uttryck oc! en så ypperligt tillgjorå uppriktighet, all guvor nanten insöfdes i fullkomlig säkerhet för sin fruktan, att hennes fordna känslor, nu i en hast till bakaträngde liksom genom ett trollslag, någonsir varit förstådde. Hon räckte honom derföre sir hand och läspade: Alltid är ni munter och ro lig! hvem kan vara ond på er! Såsom ett bevi: på alt jag åtminstone icke är det, tager jag e genast till min förtrogne. Detta bref — tillad bon efter en kort tystnad, med mycken blyg samhet — detta bref har, som ni vet, ett högs vigtigt innehåll, hvarpå en hel lefnads ohjelplig