Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 2

satte på socknestämma den 34 Mars 1840 ett vite af 4 R:dr b:ko för hvar och en inom församlingen, som i sitt hus tillät dans eller samqväm efter kl. 42 på natten, eller lotteri, kortspel eller dansgillen på aftonen och natten efter någon helgedag, samt begärde genom doktor Sundelius Konungens Befallningshafvandes stadfästelse å detta vites förbud. K. Befallningshafvande, som hört att församlingen redan förut fattat något beslut angående lekstugor och dansgillen, infordrade afskrift deraf, samt yttrade imedlertid, att K. Befallningshafvande ansåg aftonen efter helgedag mer passande för lofligt nöje än söcknedagarne, och anmodade pastor att tillkännagifva detta för församlingen med uppmaning till föräldrar, målsmän och husbönder att sjelfve, åtminstone turvis, vara närvarande och vaka öfver ordningen vid dylika samqvämy, hvaremot K. Bef. ansåg fråsan om lotteri och kortspel tillräckligt bestämd genom påbudet 4792 och varningen 1840. Doktor Sundelius lemnade den begärda afskriten, men vägrade helt och hållet att efterkomma K. Bef. anmodan att till församlingens öfverläggning framställa frågan om föräldrars och husbönders närvaro vid ungdomens samqväm. K. Bef. anmodade domkapitlet att förmå pastor utlysa den äskade socknestämman, men domkapitlet svarade, att det icke ansåg sig dertill befogadt. Då meddelade K. Bef. det slutliga besked, att det föreslagna vitet ej kunde faststälias, samt att angående förbudet mot lotteri och spel K. Bef:s förra utiåtande lände till efterrättelse. Häremot anförde Brålanda socknemän genom doktor Sundelius besvär hos Regeringen, och anförde att oordningar inom församlingen förefallit, som gifvit anledning till upplifvande af elt redan 41820 fattadt sockenstämmobeslut: att ingen lag bestämde, det socknestämmobeslut behöfde af K:gs Bef. stadfästas för att vara gällande, enär alla mål, som uti 9 och 40 SS af K. förordn. den 26 Febr. 1847 om sockenstämmor nämnas, efter en viss besvärstid vunne laga kraft, och hvad vitesbestämmelserna vidkomme, Landsböfding icke kunde dem jäfva eller ogilla, emedan församlingarna, enligt 235 4 mom. i Presterskapets privilegier, egde rätt att i sockenstämmo-mål ålägga penningeböter såsom yttersta varningsgraden; att när ifrågavarande sockenstämmoprotokoll af den 34 Maj 1840 till vites stadfästelse hos K. Ber. anmäldes, hade K. Bef. väl rätt att öfver detsamma fatta beslut, men sedan besvärstiden öfver de förstnämnda redan långt förut var för socknemännen förbi, hade desse ej samma rätt, och om fråga kunde uppstå att för dem yttra sig öfver beslutet, kunde det ej ske annorlunda än förklaringsvis; samt slutligen att ingen besvärshänvisning öfver K. Bef. sålunda fattade beslut blifvit meddelad. I utlåtande häröfver anför K. Bef. bland annat, att det underställda sockenstämmobeslutet i 7 N hade ett tillägg, som utöfver vitesstraffet skulle befullmäktiga kyrkrådet att bannlysa den felande eller, såsom orden i lyda, genom offentligt kungijordt protokoli förklara den husvärd, som funnits bryta mot detta stadgande, förlustig kyrkorådets och alla välsinnade socknebors aktning och förtroende, samt att socknestämman dessutom visat sig ämna vidhålla det å en sockenstämma år 4820 fattade beslut, i hvilket för öfverträdande af ordningsföreskrifter vid lekars anställande blifvit stadgadt ej mindre 6 R:dr 32 sk. b:ko böter än ock offentligt stockstraff. Regeringen fann icke något skäl att ändra K. Bef. beslut, utan gillade och fasställde det. — fÅ UTKAST TILL DE TECKNANDE KONSTERNAS HISTORIA I SVERIGE. (Utur lärobok i de tecknande konsternas första grunder, af J. Way). Vi meddelade en dag i slutet af förra året uti Aftonbladets bokhandelsbulletin en kort notis om Hr professor Ways skrift: Lärobok i de tecknande konsternas första grunder; men detta förtjenstfulla, och genom de tillhörande plancherna dyrbara arbete, kom oss så sent tillhanda ända inpå julhelgen, att vi då ej kunde vara utförligare. Vi anse derföre såsom en skyldighet mot författaren och såsom ett nöje för allmänheten, att återkomma dertill: Arbetet innefattar flera hvar för sig i förhållande till skriftens omfång temligen fullständiga afhandlingar om teckning på fri hand, figurritning med dertill nödiga underrättelser om menniskokroppens proportioner och muskelläran, allt fullständigt upplyst af talrika figurer; och deribland en liten intressant afhandling om den antika figuren; vidare linearritning, perspektiflära, luftperspektifsamt strålbrytningsoch färglära, så