Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 2

——— ——-— !V — — —-———X——mmmmsmm—— all jordisk förtjusning och andesusning. Vår dygdädla guvernant var således, som man säger, 1 valet och qvalet: ena sidan ungdom och styrka, sudomliga ögon, söt mun, nobel hållning, förtjusande mustascher m. m., som ej så noga kan specificeras — å den andra: lärdom och tafatthet, bräcklighet och peruk, men ... men dertill en vacker prestgård, trädgård med lusthus, insjö med holmar, stora ostar och ett 120 hela hemMans pastorat. Här skulle naturligtvis för ett förståndigt fruntimmer, som önskar att blifva försörjdt, skalet vika för kärnan, mustascherna för prestkragen och den pnobla hållningem för ett godt underhåll. Inom sig sjelf tackade hon derföre Gud, alt Sebastian icke märkt den poetiska utgjutelse, som hon på morgonen lurendrejat in i pennan. Jag hade ändå aldrig kunnat få honom, — tänkte hon. Han är en vildbasare, flyktig och obeständig, som alla adjutanter, och jag tror nästan att jag aldrig tyckt riktigt om honom. Åtminstone förefaller det mig så nu. Kyrkokerden är en ärans man: hans anbud hedrande, och jag tror .-.. jag tror alt jag emottaIger det.... Hon höjde härvid sitt öga mot Sebastian. Det var naturligtvis tårdränkt, ty en länge fruktlöst jar dröm var ju på god väg alt förvandla sig till den ljufvaste verklighet. Men ehuru kärleIken till Sebastian i hast blifvit utträngd af förjnuftet, i förening med pastoratet, sårade det dock hennes känslor, att just han skulle vara öfverbringare af det bref, som skiljde dem för evigt. jHon sade derföre, icke utan en viss bitterhet i Irösten: Måhända att ni känner ämnet för detta :bref?,