Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 2

NYTT EXEMPEL PÅ SOCKENSTÄMMORS BÖJELSE ATT INTRÄNGA PÅ DEN ALLMÅNNA LAGSTIFTNINGENS OMRÅDE. Det borde vara allmänt kändt att sockenstämmor och andra menigheter icke hafva någon rält att för sina medlemmar stifta förbudslagar, som sträcka sig längre än allmän lag och författningar tillåta; men detta synes dem ofta svårt att iakttaga. Ett nytt exempel på, huru obestämda och merendels öfverdrifna begreppen om socknestämmors myndighet äro på vissa ställen i landet, lemnar ett socknestämmobeslut i Brålanda socken på Dalsland, samt socknemännens besvär deröfyver att Konungens Befallniningshafvande icke funnit för godt att meddela fastställelse å berörde belut. Man finner af detta beslut att socknestäimman i Brålanda, med församlingens pastor, kontraktsprosten, doktor Sundelius i spetsen, icke blott funnit skäligt att förbjuda dans och samqväms fortsättande efter kl. 42 på natten eller dans på helgdagsafinar utan ock för öfverträdelse af socknestämmans föreskrifter stadgat höga viten, förlust af alla välsinnade socknebors aktning samt offentligt stockstraff. Det är då ändtligen att sätta yxan till roten på hågen och tillfället till förlustelse för de ringare klasserna och tjenstehjonen. Märkligt är imedlertid att, ehuru Brålanda socknemän redan 1820 vidtog dylika stränga åtgärder, deribland stockstraffet, så komma de nu och klaga öfver 9ordningar, som tvinga till nya stränghetsmått. Sådane, hos kommunerne, eller rättare dessas sjelfskrifne styresmän, pastorerne, ofta återkommande företeelser af misstag om lagar och författningar, om medborgerliga rättigheter och pligter mot den fattigare och tjenande klassen, borde ändtligen öfvertyga Regeringen, hur orätt det varit att bortsöla hela trettio åren, utan någon åtgärd till kommunalstyrelsers införande, och hur nödigt det är att, ju förr dess hellre, sätta kommunerna i tillfälle och nödvändighet att förvärfva bekantskap med kommunala ärenders handläggning, en bekantskap, som icke kommer med författningen, utan måste inhemtas genom öfning, alldeles enligt den väl kända föreskriften, att den, som vill lära sig simma, oundvikligen måste först begifva sig i vatinet. Med det ifrågavarande sockenstämmobeslutet och besvären öfver vägran att godkänna det, förhåller sig som följer: Brålanda socknemän, och deras nyssnämnde Pastor, kontraktprosten, doktor Sundelius, utAA AA EE a TA a et ER RA —L