ven ganska putslustiga, men isynnerhet är hr Ånwolt sjelf präktig både genom sin kostym och sin ållning, i hvilka man icke finner något öfverdrifvet, men väl en nästan poetisk bild af lugn, förnöjsamhet och ett tålamod, som nästan af ingenting kan rubbas. Afven de öfriga personerna försvara sina platser. M:lle Ålex. Moll är alldeles icke Ila: hon är liflig och ledig, samt har en, för vaudevillen ganska god röst med både klang och styrka, om än litet skarp i några toner. Det lilla stycket cKom her, består egentligen leri, att en teaterdirektör, som är i begrepp att antaga en ny skådespelerska, fått den ideen att örelägga de sökande det svåra profvet, att visa sin talang, smak och deklamationsförmåga uti utalandet endast af de båda orden: Kom her (Kom hit), i alla möjliga meningar och nyanser. En deputant anmäler sig hos honom, han förelägger henne delta prof, upprepar 30 eller 40 olika siuationer, i hvilka det kan komma i fråga att säsa: kom hit, såsom t. ex. furstens befallning till någon af sin omgifning, husbondens till sin tjenare, den förargade hustruns till sin man hvilken hemkommer drucken, flickans vink till sin älskare samt en stor mängd andra, och den sökande gör allt detta så väl ifrån sig, att direktören sjelf slutligen blir kär i henne och framställer sin esen kasus i sista rummet, till dess hon äfven svarar honom med jungfrulig blygsamhet, sitt ja med orden Kom hit, och de omfamna hvarandra till en blifvande ljuf förening. Af Wienarne i Berlin hafva scener förut här varit uppförda på den kungliga teatern af hr Kirchner. Vi äro nästan öfvertygade att, oaktadt denna lilla trupps fåtalighet och inskränkta materiella moyenger, kommer den dock att gynnas af publikens uppmuntran när dess prestationer blifva mera kända. Man får då ett begrepp om den art af skådespel, som tillhöra Tysklands s. k. folkteatrar och med sitt eget namn benämnas Possen. De äro muntra alltigenom, hafva denna karakter af gemäthlichkeit, som företrädesvis tillhör det tyska lynnet, och äro icke på något sätt stötande. Den som vill vänja örat vid tyska språkets uttal, har ock här elt ganska godt tillfälle dertill, likväl råda vi enhvar att väl anstränga sina hörselorganer, för att i den ena pjesen fullkomligt kunna följa med den i öfrigt besatt roliga Wienerdialekten.