Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 1

Jökade statsutgifter, och som i alla fall utvisar en ringa aktning för kamrarna, hvilkas samtycke till saken synes bordt kunna inhemtas innan afgörandet. Det är nemligen inrättandet af en hemlig konselj, svarande ungefär emot den engelska privy council. Monitören innehåller härom följande förordning: Art. 4. Den som i höga civila eller militära embeten gjort staten utmärkta tjenster, kan af Oss erhålla titel och rang af en statsminister. Art. 2. Ingen kan utnämnas till statsminister, som ej är eller varit minister, statssekreterare, kansler af Frankrike, president i pärseller deputerade kammaren, marskalk af Frankrike, amiral, sändebud, storkansler af hederslegionen, förste president i räknekammären eller . generalprokurator derstädes, vice president i statsrådet, invalidernas guvernör, generalguvernör eller en chef kommenderande för en armåe, öfverbefälhafvare för nationalgardet i Seinedepartementet, förste president i hofrätten i Paris eller generalprokurator i samma domstol. Art. 3. Då vi anse nödigt alt samla ett hemligt råd omkring oss, skall detia bildas 4) af prinsarne utaf vår ätt, som hafva uppnått myndighetsålder, 2)afstatsministrarne i verklig tjenst, 3) af de ibland statsministrarne som vi genom enskild kallelse derom anmoda. Det är marskalk Soult, som fått tillåtelsen att framställa nyttan och nödvändigbeten af denna åtgärd, och hvars framställning finnes intagen i ingressen till förordningen. Ett ibland de egentliga skälen är regentskapsinrättningen. Fråga är, att en hvar af ledamöterna i tredje kategorien skulle få 15,000 francs i arfvode, och som de blifva omkring 30, kommer således denna institution att kosta 750,000 franes om året, i fall kamrarne bevilja anslaget. Göra de det ej, så synes hela saken vara ännu mer förhastad. Hvad hela institutionen skall tjena till, i ett land med tvåkammarsystem och tryckfrihet, lärer blott kunna inses af dem, som vilja göra allt mera inveckladt än som behöfves. Man har någon tid märkt, att konungen endast sett ministrarne, hvar och en för sig, men ej hållit allmän konselj. Någon pärsutnämning lärer ej komma att ske. Vid jultiden hade det hus på Rue de la Harpe blifvit nedrifvet, hvari Charlotte Corday mördade Marat. Ett rykte hade utspridts, att madame Lafarge rymt ur fängelset. Underrättelser från Algier innehålla ingenting af vigt. De tre kolonnerna hade förenat sig vid Qued-Rechal vid foten af Quenseris; åter skiljt sig d. 9 och 40, för att sammanträffa vid QuedRio. Generalguvernören skulle sedan med sin kolonn proviantera i Mostaganem, besätta på återvägen Tenez och sedan öfver Scherschell återtåga till Algier. Endast en träffning med 400 Kabyler hade ägt rum. Kamrarnes session kommer att öppnas med elt throntal. Den vanliga nyårs-gratulationen af diplomatiska korpsen skall äfven äga rum. Ett legitimistiskt blad, som skall hafva kommunikationer med flera utländska diplomater, och isynnerhet med ryska och österrikiska ministrarne, innehåller en varning till herr Guizot, att om han vill fortfara, att låta genom kunskapare bevaka några utländska makters sändebud, han åtminstone måtte göra det med mera skicklighet. Äfven staden Marseille har i sitt utlåtande förklarat sig för nyttan af ett handelsförbund med Belgien, och i ännu amplare ordalag än städerna Bordeaux, Lyon, Nimes, Rheims, Möhlhausen, Strasburg och Havre. Ibland de politiska personer från restaurationstiderna, som nu vistas i Paris, bemärker man äfven Carl X:s ex-minister Peyronnet; han lefver mycket indraget och utan att befatta sig med politiken. Marskalk Marmont väntades äfven dit på nyåret. SPANIEN. Enligt teiezraf-depecher hade regenten den 22 December afrest till Valencia; men någon säker underrättelse finnes ej, att han, såsom ämnadt var, den 49 hållit silt intåg i Barcelona, Det troddes, att en amnesti skulle utfärdas för alla öfriga, sedan en lysning utgått efter 49 såsom hufvudmän anklagade, men undanflydda personer. ESR ASTON EES Nr EET ETT Kg TI IINEE i