Aftonbladet – 5 januari 1843, sida 3

fullmäktige. Han är ovilkorligt sin kommittent ansvarig för alla sina förseelser. Samma grundsats igenfinner man bestämdt uti 5:te art. af vår vexelstadga. Denna artikels 5 S. omtalar ej blott huru en vexclinnehafvare kan, vid felande betalning, söka sin ersättning af vexelöfverlåtaren, eller af den somutgifvit vexelbrefyet, utan ock huru han, såsom paragrafens 4:sta moment omtalar, kan sända vexelbrefvet, med protesten åter till sin man, utan att ätaga sig vidare besvärligheter, medelst en process mot utgifvaren. I det ena af dessa fall åsyftas tydligen en presentant, som fått vexeln iliqvid; i det andra en blott kommissionär. Begge kallas med. det gemensamma namnet, vexelinnehafvare, som utan åtskillnad brukas i både artikelns rubrik och i dess kontext. Uti 41 artikeln finner man detsamma. Enligt både Sverges och de fleste andra vexellagar, samt allmänt handelsbruk, följer uppdraget att presentera en vexel till accept i och med sjelfva mottagandet deraf. Vär vexelstadga föreskrifver tydligt, att, om dokumentet cj med nästa post återsändes, innehafvaren skull anses hafva åtagit sig förrättningen.n Då den nu ifrågavarande vexeln sändes med uttryckligt betecknad transport å herrar Dinet Peuvrel et Comp., kunde afsigten med dess remitterande aldrig för dem vara tvetydigt. Men en annan fråga är: När skall en accept presenteras till accept? Huru länge kan innehafvaren utan risk dröja dermed? Utur alimän synpunkt kan man säga, att innehafvaren, såsom mandatarius, bör använda den högsta grad af flit och uppmärksambet för att afvärja skada. Enligt svensk lag är, i vexelaffårer, denna grundsats följd med sträng konseqvens. Man har ansett det vara af stor vigt, att trassenten snart får veta sin trattas öden, för att tryggare kunna disponera den erhållna valutan. Sjolfva vexeltagaren är derföre, enligt 3 art. 5 . förpligtad, att med första post afsända eller remittera vexeln; och presentanten är likaså, enligt 5 artikeln 4 och 2 S., skyldig att genast efter postens ankomst presentera densamma, så vida godkännaren borisamma stad, eller, i annat fall, utan tids försummelse sända vexeln till hans boningsort. Intetdera hafva herrar Dinect Peuvrel et Comp. iakttagit. Följden af en slik försummelse i afseende på en svensk vexel, är, enligt nyssberörde lagrum, att presentanten förlorat sin regress mot remiltenten, hvaraf äfven följer att han aldrig kan göra en dylik regresstalan gällande, utan att först, medelst ordentliga protester, visa sig hafva fullgjort alla sina aligganden. Den protest, svaranderne nu visat, ådagalägger raka motsatsen. Uti ordalagen i vår vexel-stadga finner man en ännu större stränghet, i thy, att en försumlig presentant, om han handlat såson blott kommissionär, till och med är skyldig att, vid felande betalning, sjelf godtgöra vexelbeloppet med ränta och expenser. — Att, såsom svaranderne anmärkt, utländska vexiar stundom löpa genom flera händer, innan de presenteras till accept, är oftast ett missbruk, hvars skadliga följder man på många stäl len i sednare tider sökt förekomma genom bestämda förbehåll. Förhållandet existerar imedlertid blott i vissa länder, der lagarne äro helt olika våra och brukas icke med vexlar af hvad slag som belst. I Eng land och Skottland kunna vexlar, som icke äro förfallna på en viss tid efter sicht, länge kringlöpa utan presentation; detta är dock blott sed. I WiärI temberg kunna deremot sicht-vexlar presenteras när innehafvaren behagar, men andra måste presenteras genast. Detsamma gäller, enligt lag, äfven i Hamburg. Dessa olika stadganden eller coutumer kunna icke här i Sverge, der bestämd lag finnes, tagas till regel. — Svarande ombudet anförde tillika flera utländska vexellagars föreskrifter rörande vexlars presenterande, såsom: enligt österrikisk lag skall presentationen ske straäxt, ehvad det är helgedag eller söcknedag; enligt rysk lag skall den göras så snart som möjlig; enligt hannoversk inom 24 timmar; i Preussen genast; i Braunschweig ulan allt dröjs nå; enligt Leipziger vexelordning före nästa pöstr; i Frankfurt straxtx, och så vidare. Men öfycrallt äro lagarne lika deruti, att fördröjd presentation medför regressens förlust, om presentanten är vexelns ägare, och skyldighet till skadeersättning, om han varit blott kommissionär: Vid behandling af vexlar, dragnå i det land, der herrar Dinet Peuvrel.et Comp. hafva sitt hemvist, måste presentanten noga undvika all försummelse, om regressens förlust skall förekommas. Uti nedre revisionen afgaf referenten, t. f. revisionssekreteraren, protokollsekreteraren herr Limnell, följande yttrande, deruti revisionsseckreteraren herr: Gänther och t. f. revisionssekreteraren, hofrättsassessoren herr Iggeström instämde. Då Paton et Comp., efter updfående af ifrågavasande vexel utaf Morsing: Th:son, densamma, jemte skrifvelse, utan uppskof öfversändt till Dinet Peuyvrel et Kock i Avize, i uppgifvet ändamål af penningeremiss för handlanderne! Stakes et Lagerqvists i Norrköping räkning; men icke: sedermera, af den anledning 4 8 i 5 art. af vexel-! stadgan den 24 Januari 4748 omförmäler, fått vexeln! från Peuvrel åter; och Paten et Comp., som, vid så-: dant förbållande, enligt samma och artikel i vexel-) stadgan, varit berättigade antaga, det Peuvrel, i af-! seende å berörde vexel, vore beredd att vidtaga be-j höriga åtgärder, sålunda icke varit i tillfälle att derom: annorledes gå i författning, anser nedre revisionenj den förlust, Peuvrel skall hafva fått vidkännas, i följd: af Rougemont de Lövenbergs vägran, att, då vexeln! AR TT a TE nr ET 2, TA TR nr MES Fr I Aa AR sn sum Tof för dan Ilan nma JA Av