Aftonbladet – 5 januari 1843, sida 3

visshet fyllde honom med den lyckligaste känsl han någonsin erfarit. Han stod ännu på samm: plats, med glänsande öga och lågande kind, di öfverstinnan inträdde och gick emot honom med sitt mest honungssöta leende. ,Kors, hvad ni ser upprymd uti — sade hor — ,ni liknar en general som vunnit en seger Hvad har händt? Ingenting, — stammade Sebastian — men hu kan jag vara annat än glad, då jag vistas i etl hus, der jag bemötes med så mycken godhet.n Öfverstinnan gaf honom ett af sina alltför hul da ögonkast och hviskade: Ack! Sebastian, ty: förtroligt ville jag så gerna benämna er, tala icke derom. Det är tvertom jag — vi ville jag säga — som hafva er att tacka för den trefnad här råder. En man, ung och älskvärd såsom ni, bir alltid en prydnad för det hus hvaruti han vistas. Ack! lofva mig en sak.n Gerna — men hvad då? vÖfvergif oss aldrig. Anse alltid vårt hus för ort rätta hem, Ni vet — ltillade hon och faltade hans hand — att ni i mig har en den mest tillgifna och varma vän — att ni har en . . . Blott en sak,, — afbröt henne Sebastian med en djup bugning — skulle kunna förmå mig, att icke för alltid begagna mig af ert ädelmodiga Lill bud.n ,Och hvilken då? Jag kunde ju t. ex. ändtligen en gång bli kär och få det infallet att gifta mig.n Gifta er? store Gud! hvad säger ni? ropade öfverstinnan bleknande.Kanske, kanske att ni redan är . . . är engagerad., Nej, tyvärr! men jag säger blott alt det kunde hända, och då är jag naturligtvis ej längre en passande gäst här. nAck! — sade öfverstinnan med smäktande öga — tänk icke på något sådant. Tro mig, äktenskapets stig bär mera törnen, än rosor. Nu är ni fri och lycklig. Ni har vänner, som alla äl