Aftonbladet – 5 januari 1843, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Märklig tvist om en vexelinnehafvares skyldighe (Slut från gårdagsbl.) Svarande ombudet riktade sina invändningar för nämligast mot nyssnämnde, påstående, att 35 art. vexelstadgan endast skulle angå sädane vcxelpresen tanter, som fätt vexlars presenterande i kommission men icke sådane, som fått vexlar för att derigenor erhålla ligqvid. Hans vederläggning häraf innefattad hufvudsakligen följande: Vexelstadgan uppräknar i. 6. af 4 art. blott 4 personer som med vexlar hafv att skatfa neml. vexelgifvare, (trassent), Yexeltagar (Remittent, endossent etc.), Vexelinnehafvare (presen tant) hvars skepelse Dinet Peuvrel et Comp. sig i klädt; och godkännare (acceptant), men Peuyrel vill nu, genom sin nya distinktion, försöka att i dett; antal inpraktisera en femte person, neml. en presen tant som fått vexelbrefvet för att genom dess presen terande och inkasserande bereda sig liqvid för eI fordran hos remittenten, och som icke skulle inbe gripas under det allmämma namnet vexelinnehafvarc som brukas i 5 art. af vexelstadgan. Ingen skillna har i något land funnits behöflig vid behandlingen a vexlar, som skickats i kommission, eller i liqvid. begge fallen får presentanten alltid dokumentet on händer (såsom orden lyda i 4 . af svenska vexel stadgans 5:te art.) Han får det alltid för av der söka accept och betalning, ehvad han sjelf skall be hålla penningarne eller sända dem till nägon annan Accepten är ständigt närmaste ändamålet med ycxel remissen: de aflägsnure ändamålen, eller det förvän tade myntets slutliga bestämmelser, kunna vara mån gahanda, utan att någon lagstiftare hittills tagit den i ringaste betraktande vid bestämmandet af en pre sentants pligter. En allmänt känd utländsk författar Pöhl yttrar i detta ämne: Presentanten kan väl be traktas utur olika synpunkter, alltsom han är blot och bart fullmäktig för remittenten, eller ock vexeln: egare; men i afscende på presentation är han al fid att anse såsom fullmäktig. Derföre måste mar på honom använda alla de grundsatser, som gälla fö!