Aftonbladet – 5 januari 1843, sida 2

rande intåg i en vagn, som drogs af nationalmiliser. De förste konferenserne med Drottningen voro stormande; slutligen om morgonen den 410 Okt. 41840, efter den sista konferensen, som börjat aftonen förut, alskar regentinnan plötsligt alla vidare öfverläggningar med dessa ord: Espartero, jag afsäger mig regeringen ! förgäfves sökte hertigen att förmå regentinnan återtaga sitt beslut — hon förblef obeveklig. Fyra veckor derefter vexlade, på en gata i Montpellier, en upprorisk undersåte och en afsatt Drottning, försonta genom en gemensam landsförvisning, vänliga blickar med hvarandra — det var Christina och Cabrera. Ändtligen var Espartero herre öfver ställningen. Från den lättare och tacksammare uppgiften, alt vara en statens väktare, måste han öfvergå till den svårare, att vara folkledare. I trots af alln onda spådomar, har han hittills dragit sig temligen väl ur spelet: han har kufvat resningarne i! Pampelona, Barcelona och Madrid, tillbakaträngt det exalterade partiet, som utgrenat sig öfver Bela Spanien, inom bestämda: gränser, och flera gånger förklarat, att han skall förblifva konstitutionen af 18537 oföränderligt trogen. Lagen -om municipaliteterne är suspenderad, de revolutionära Juntorna upplösta, Navarra organiseradt likt de an-; dra provinserna, utom i några småsaker; stridigheterna med Portugal äro bilagda genom engelskt inflytande, hvilket i begge länderna är öfvervägande. Endast den stora financiella nöden: är och förblifver stötestenen; den åstadkom behofvet af ett lån, detta gjorde det föreslagna handelsfördraget med England nödvändigt, och detta framkallade uppresningen i Barcelona, för hvars murar Espartero i detta ögonblick står såsom segrar e. Ö 44 STOCKHOLM den 5 Jan. — Uppå ecklesiastik-departementets föredragning har regeringen anvisat de återstående 1000 Rdr af 4842 års anslag 40,000 Rdr till fattigförsörjningen, åt sådane fattige, hvilkas mantalsskrifningsort icke kunnat utrönas. EES — Det blottas allt mer, att den Hewurlinska ministeren varit och är ett verk af kamarillainflytelsen; och att det gamla systemet, för att kunna framhärda in i sista stunden med sin splittrings-politik och sitt allenastyrande, har med synnerlig förkärlek fästat sig vid hoppet, att i sin öfverhofpredikant ega en homme å tout faire. Icke nog med att Svenska Biet förklarat sig vara ifrån Hr Heurlins ingående i statsrådet ett af lif och själ ministerielt blad; äfven Svenska Minerva yttrar i dag följande: Biskop Heurlin har gjort sitt inträde i Konungens statsråd under de mest lysande auspicier. Hela hamnbuse-pressen har nemligen, såsom en man. fallit öfver honom och bjudit till att med samnad hand åstadkomma hans förqväfvande, eller åtminstone injaga honom fruktan eller betänklighet. Det kan icke underlåta. att förekomma honom såsom en uppmuntran. En man, sådan som biskop Heurlin, hvilken studerat, ibland mycket annat, också historien, kan icke gerna undvika att uti detta charivari se ett ojäfaktigt vittnesbörd om sin merit. Han bekymrar sig således visst icke deröfver, eller låter deraf uppehålla sig på sin bana. Han har utvägen för sig öppen, att genom handlingar ådagalägga, det han förmår att uppfylla sin kallelse. Det synes häraf påtagligen, att Minerva icke endast haft sin vanliga morgonuppvaktning af sin gamle själafrände, utan äfven blifvit bortbjuden på minister-punch, och funnit den så förträfflig, att hon genom pbiskop Heurlins utnämning anser till en början kralt, vilja och duglighet hafva kommit in i Regeringen (förmodligen ministeren ?). Minerva påstår, att det är de fries hårm deröfver, som vållat allt de storav tidningarnes pskrän och bjäbbandet, af de små,,. samt att afsisten dermed är, att på ett eller annat sätt hindra eller fördröja inkallandet af några flera kapaciteter(!!) i Regeringen, på det att hvad som skett måtte paralyseras, derigenom att. biskop Heurlin kunde hinna att förnötas ibland massan af medelmåttor, innan han finge något verkligt .understöd.n Hr Heurlins inträde i ministeren är således i Minervas tanke gryningen af lyckans sol för det gamla Sverige. Kapaciteter komma att med och genom honom inkallas, i hvad Minerva, sedan hon nu åter fått ett finger in i hålet, kallar ;Regeringen; medelmåltornas tid är förbi; 0. S. Vi Det skall verkligen blifva intressant att se, huru den hör-lin-härfva, som härigenom blifvit hopspunnen på kotteriets och Minervas slända, slutligen skall uppredass Men två saker måste