Aftonbladet – 2 januari 1843, sida 2

i menigheternas tanka och medgifvit farorna för fredliga medborgare i de trakter, der arbetskompanierne komma att förläggas, samt derföre tillstyrkt en många gånger starkare bevakning, än den tilltänkta. Minerva tillägger slutligen, att det framskimrar ur handlingarne någon anledning till den förmodan, att de antagna förändringarne uti fångstyrelsens organisationsplan haft sin djupaste rot. uti någon förhoppning, att kunna företaga stora fortifikationsarbeten, hvartill anslagen uppå vederbörlig hufvudtitel äro små, med biträde af anslagen till fångunderhållet., När man sammanlägger dessa Minervas uppgifter med de klagomål, chefen för fångstyrelsen b sin skrift till Konungen anfört, kommer man till den slutsats, att bemälde chef icke mer förmår göra sina åsigter hörda. Hvarifrån detta kan härleda sig — om det är från bristande energi eller från någon oförmåga att klart och bestämdt framställa sina åsigter — torde Minerva, som står i närmare beröring med samme chef, vid tillfälle upplysa. Det är nemligen mycket fråga om huruvida en person, som har en så fullständig myndighet inom sitt departemang och för öfrigt befinner sig 1 en serdeles gynnsam ställning, längre kan bibehålla en plats, der hans verksamhet synes vara inskränkt till den bedröfliga nödvändig-heten, att endast komma efter och beklaga sig öfver de vigtigaste åtgärder, som inom detta departemang blifvit vidtagne.