Aftonbladet – 2 januari 1843, sida 2

tet redningen på Lillhamra haft en sådan omvexling, som detta år, aldrig hade väfstolarne arbetat så olika drällmönster —, Theodora :skulle lära allt —, allt hvad hon kunde lära. De begge gamle åstadkommo således ett slags underverk. En obildad flicka, som inom den korta tiden af ett år antog bildning och inhemtade en mängd kunskaper, som i en pension behöft lyra, för att intrugas och inexerceras. Men undervisningens frön föllo också i en tacksam jordmån, och ej i en sådan, som förut genom bakvända odlingsförsök hade blifvit beröfvad sin ursprungliga kraft. Qvinnans uppfostran går alltid fort, i jemförelse med mannens, Huru ömkligt långsamt och huru stapplande göra vi ej vårt inträde på vetandets område, qvinnan åter är nästan straxt hemmastadd och finner genvägar, små gångstigar, som leda rakt till målet, under det att vi arbeta oss trötta vid hvarje litet hinder, och gör: omvägar, i stället att söka fogelvägen. Orsaker till detta förhållande tyckes ligga deri, att qvinnan ser sitt mål, men icke vi vårt; hon utbilda sig endast för det husliga lifvet och ser des framtidsbild hos sina föräldrar och sina kommande omsorger i den, hennes moder slösar på henne Gossen deremot skall bildas, för att vara verksam en verld, som han icke känner, han har inte mål och ingen framtid att söka, han måste gj alla krokvägarne, beständigt skymda af nya uppväxande hinder, och blott småningom öppnar si vägen och visar honom, i hvilka riktningar har kan gå —, likväl går han sällan den, han bör gå Om en hvar komme på den plats, der han passade, skulle verlden vara uppfylld af store män: