Aftonbladet – 30 december 1842, sida 2

vid dig,, sade gumman, var inte rädd, det är en så god och beskediig herre.n Nu framförde hon den sköna flickan, som stod der blyg och darrande och slog ner de vackra ögonen. Ludvig kunde ej annat än instämma i sin väns yttrande, något på en gång renare och skönare hade han ej sett, han räckte sin hand åt flickan, som, kastande en blick på hans redliga ansigte, straxt och med häftighet fattade den, liksom hon instiktlikt känt att hon träffat en gammal vän. Theodoran, sade Ludvig, och såg in i hennes blåa ögon, Theodora, du heter ju så? Ja herre!, hviskade flickan. Ludvig knäppte upp ytterrocken, så att hans presterliga drägt blef synlig, och sade: Theodora, det är blott åtta dagar sedan du inför Guds altare förnyade ditt döpelseförbund, är du ännu ren? är du ännu god som ett barn? Se på mig flicka och besvara den frågan.n Flickan såg upp på honom och svarade: Ja herre, ja inför Gud, jag är ett barn. Du ser mitt stånd, fortfor Ludvig, du tror mig ju och lyder mig då jag vill dig väln Å Jan, sade flickan, jag vill lyda er, ni ser så god ut, alldeles som ett godt barn. Gifve Gud du hade rätt, fortfor den unga presten rörd. Du är, Theodora, i ett hemvis! för förderf och last, man vill locka dig till synd, vill du bli en rik, prålande synderska, så blif qvar vill du bli en fattig men ädel qvinna, så följ mig. Flickan tvekade, men gumman icke så. Ton uttömde i hast en mängd försäkringar om sin ärlighet och välvilja för flickan. a Ludvig lät henne tala ut. IL vart skall ni gå om en timma ? frågade han med lugn värdighet. Jag skall säga er det, ni skall föra denna flicka till en rik förnäm herre, som bor på Drottninggatan JV —, en trappa upp, det var hans kammartjenare, som smög ut när jag kom — kan ni neka ?