Aftonbladet – 30 december 1842, sida 2

ning, pröfvar det menskliga tålamodet ända till dess yttersta gräns; och likväl har det beklagansvärda Svenska Biet nu på fjerde året underkastat sig den moraliska forturen af en diskussion med Aftonbladet.v Vi bestrida icke att Biet kan vara mycket att beklaga, både i ett och annat afseende, och jemväl att det har, och äfven framdeles lärer få sina svårigheter att hålla ut en polemik med Aftonbladet, men orsaken härtill ligger alldeles icke, såsom Biet synes förmena eller åtminstone förer till torgs, uti Aftonbladets bristande ärlighet emot Biet, emedan det tvertom alltid utgjort vårt bemödande att säga detsamma sanningen utan förbehåll, utan uti Biets förenade påflugenhet, oefterrättlighet och lögnaktighet; och i sådant hänseende säga vi ännu en gång att det gör vår fägnad, om de yngre! och äldre herrarne i bibolaget erfara ett symptom af moralisk tortur vid Aftonbladets crinringar, i fall det möjligen kunnat verka derhän, att Biet framdeles kommer att hålla sig litet mera vid verkligheten. Att oändligt mycket häruti ännu återstår, så att Biet ännu knappast tagit ett tuppfjät, icke en gång ett bifjät på en sådan ny och hedrande bana, det styrkes bäst af sjelfva historiken om uppkomsten af Biets polemik med Aftonbladet, Lwilken historik är, såsom vi straxt skola visa, ifrån början till slut förvriden. Det kan vara lärorikt, säger Biet, att nu kasta en blick tillbaka på det sätt, på hvilket Sv. Biet blifvit, såsom politisk motståndare, af Aftonbladet behandladt. I förstone låtsade Aftonbladet, såsom funnes Biet aldeles icke till, ehuru AA. B. ofta förut tillkännagifvit sin önskan, att få något tillfälle till öppen diskussion Och ärlig debatt. Den långa tystnaden Itycktes sålunda angifva, att det cj var angeläget med den der debatten. Imedlertid lyckades Biet att vinna en större publik och något måste göras för att dekreditera detsamma. A. B. underrättade då sina läsare, att nägra hyrda uslingar börjat utgifva ett allmänt föraktadt blad, som icke lästes för intet, knapt nog för betalning., Till yttermera visso ålvarnades allmänheten att hafva ögonen öppna och icke låta narra sig af prenumerationsmedlen. Denna snygga, insinuation gjorde dock icke den påräknade verkan. Tvertom började ett icke ringa anta! Riksdagsmän vid 41840—1841 årens Riksdag, som delade Biets politiska åsigter, att i Biet offentliggöra sina anföranden, hvilka eljest skulle vanställts eller fuollkomligen undertryckts af den fria pressen, och tidningen blef sålunda nära oumbärlig för dem, som ville lära känna af riksdagsförhandlingarne något mera, än den sida, som den iria pressen ville framhålla. Då Aftonbladet icke kunnat förekomma, att tidningen blef mer och mer känd, tillgrep det en ny utväg. Nu tillhörde Biet icke mer några förhyrda uslingar, det uppdöptes i hast till Excellensernas och Eminensernas tidning, hvaraf skulle följa, att alla som läste den voro servila. Nu visste dock allmänheten, att bland Eminenserna funnos ypperliga pennor. Följande året blef prenumerationen dubbelt större än förut. Ett försök, hvars rätta namn yi här vilja undvika att uttala, nemligen att uti en i Aftonbladet införd uppsats falskeligen använda den lätt gissade signaturen II. J—a., för att i dess namn söka nedsvärta Biet, aflopp icke lyckligare än de förra stratagemerna.n Har man väl nu någonsin sett något mera hoprördt, än sanning och dikt i denna berättelse? Vi vilje försöka att komma minnet till hjelp. Biet stiftades i förstone år 48539 af herr kapten Ham mardahl, biträdd af f. d. expeditionssekreteraren Lindgren, och utgafs då 2 å 3 gånger i veckan sedan Idet blifvit öfverflyttadt från Götheborg och bytt lom namn ifrån Lottsedeln, i hvilken egenskap Idet var förenadt med ett lotteri samt således ällven räknar nobla anor. Närmare riksdagen ställIdes det under herr justitiekanslern Nermans bhe;Iskydd samt åtnjöt understöd från Konungens Thandkassa. Biet klagar öfver, att Aftonbladet ; början låtsade såsom om Biet ej funnes till, ehuru det ofta förut tillkännagifvit sin önskan att föå tillfälte till en urlig och öppen debatt. Det ä ock sannt, att Aftonbladet i början icke stor nämnde om Biet, men långt ifrån att beklaga sig Ihäröfver, borde det väl varit högst välkommet för Biets redaktion att få i fred utbreda sina läror, om dess artiklar i sig sjelfva haft något värde och ej förnämligast bestått i en hop rökoffer åt IKonungens personlighet, uppblandade med de gamla utfallen mot oppositionspressen och dess förmenta dåliga motiver, samt efter riksdagens Tbörjan, af ett florilegium af de mest konservaItivan, d. v. s. ultraistiske representanternes bittraste anföranden emot föreslagna reformer, t. ex. Ifriherre Ludvig Boyes, herr Rääfs, excellensen grefve Löwenhjelms, några biskopars m. m. Det I var i den vefvan eller under förra hälften af år 1840 — möjligtvis redan förut, hvilket vi dock ej kunne närmare uppgifva, — som herr kapten Hammardahl engagerade herr Wahlström, hvilken då ännu ej hade slutat sin kurs i Upsala, äfvensom herr Angeldorff; som han efterskref från Skåne. Imedlertid,, heter det, lyckades Biet att vinna en större publik, och något måste göSRA SR SN ESSEN SE KEPS SEE