Aftonbladet – 28 december 1842, sida 3

och ett förfärligt buller egt rum, såsom ofta är fall vid dessa sammankomster, framträdde ock miss Mar Ann Walker, åtföljd af miss Emma Mathilda Mile -jmiss Clara Cleopatra Susanna Inge och ännu en elle -Itvå fruntimmers-kartister, och en mr William Ball olkallades till ordförande. Han höll först ett litet ta öfver det intressanta af tillfället att få höra de äro fulla grundsatserna af folkets karta förklarade och un r I derstödda af en medlem bland det mildare och bättr -Ikönet, och hembar mycket loford åt demoisellern Walker och Inge, för det de vågade framträda s -manligt för frihetens sak (rop af: hör! hör!). Ha -Hförklarade för öfrigt, att detta vore miss Walkers för ,Ista offentliga föredrag, och ansåg henne derföre be , lrättigad till samlingens ö!verseende. Derefter införd han henne. Det unga fruntimret tackade först mer en ganska behaglig bugning för det öfverljudda bifall hvarmed hon helsades. När bullret derpå saktat sig började hon med att förklara, huru hon nogsamt insäg hela djerfheten i det steg bon vidtagit, att begifva sit lutom kretsen af det, som vanligen kallades en qvin nas husliga pligter; och hon kände ganska väl, at fördomen — hon visste icke rätt, om hon vid dett: Itillfälle skulle våga tillägga: afundsjukan och företrä desrättigheterna ännu vore så starka i detta hänscend äfven hos de, i öfrigt mest förnuftiga medlemmar a mankönet, att de ännu på en lång tid icke kunde öfvervinnas; men om någon här närvarande vägade fråga, med hvad rätt hon uppträdde, skulle hon syara, att ingenting annat än hennes fäderneslands lidande jkunde hafva förmått henne, att träda. inom den allmänna diskussionens arena och blifva ett offentligt fruntimmer (rop al bravo från herrarne och handklappning från damerna). Om någon vore djerf nog att råga, hvarföre hon lemnat sitt egentliga område, så skulle hon svara: det är för att lyda fäderneslandets kallelse. (Härvid uppstod en förfärlig blandning af skratt, höglju da bravorop och hviftande med näsdukar under flera minuter.) Hon ville påstå och försvara, alt qvinnan hade samma rätt som mannen att höja sin röst, då fäderneslandets halfva befolkning svälte och fruntimmer af arbetsklassen nödsakades att sy skjortor för en penny stycket eller 6 pence (omIkring 435 sk, Bko) om dagen, och alit för de siösande statsutgiiterna och den förhatliga svarta pensionslistans skull. Hon uppläste häreiter en lång förteckning på de summor, som drottningen, hofvet och pensionerade medlemmar af aristokratien uppbära. En herre på galleriet afbröt härvid med den invändningen, att miss Walker skuile hålla sig till frågan om kartan och icke skymfa aristokratien. Miss Walker kastade härvid en vredgad blick på honom och förklarade, att hon ville möta honom, sedan hon slutat sitt anförande, och flere röster i salen skreko högt: kasta ut honom. Ordföranden sade, att om han finge höra flera sädana opassande afbrott, skulle han genast läta verkställa den nu gjorda uppmaningen, hvarvid en kapten Ackerley inföll: Ja, vräk ut honom, och jag är just karl att vilja göra det. Miss Walker fortsatte sedan en stund sitt föredrag, genomgick folkets karta och talade om rojätten i icke serdeles milda termer, hvarvid hon gaf pressen ansenligt påskrilvet, för det den sökt göra narr af qvinnokönets bemödanden, attäfven med sin röst och sina krafter hidraga till värnande af folket; rättigheter, hvarefter hon satte sig ned med en bugning; en proposition gjordes om en tacksä clseadress frän sällskapet för hennes frimodiga framträdande, men hvilken dock icke tycktes rätt taga skruf, och sällskapet ätskiljdes under temligen starkt buller och oordning, emedan mänga hade kommit dit afl blott nyfikenhet och för att roa sig på talarinnans bekostnad. EEE UNNA NÅGRA UTDRAG UR BACO AF VERULAMS SKRIFTER. 1 Efterföljande aforismer, af en tänkare och statsi nan, som sjelf var en af Storbritanniens högsta simbelsmän, utgöra ett af bevisen på huru fri-( innadt de lärde stundom yttrade sig på en tid, j ; N g lå kulturen och den politiska fribeten i allmän-: ret var vida mindre utvecklad än nu, då en rofessor, som nedskrefve något sådant, säkerts kulle afendra professorer bli ansedd för en rabulist:! Ett stycke för konungar. 6 Af allt slags folk, ser Gud minst till dem, ty han! sör mest för dem och de göra minst för honom. En konung, som ej känner, att kronan är honom!a ; ör tung, bör bära den hvariec dag; men om han an-ls er den alltför lätt, då vet han ej af hvad metall den!n r gjord. : Elt stycke för de adlige. ; En talrik adel förorsakar fattigdom och svårighet; en stat, ty den åstadkommer för stora utgifter; och 4 tom det, att många af adeln, hvar i sin tid, skola alla och varda fattiga, åstadkommer det ett missförällande mellan ambitionen och medlen. Ett annat för adelm och presterskapet. S Ett konungarikes befolkning skall icke räknas en-p ast efter antalet, ty ett mindre antal, som förslöser I nera och förtjenar mindre, uttömmer snarare en och rafter, än ett större antal, som lelver inskränkt och k parar mera; derföre om adelns och andra förnäma ersoners. antal föröks i missförhållande till det! ndra folket kommer ett rike hastigt i nöd; likaså ni! Utför talrikt presterskap, ty det drager ingenting till! upan. På samma sätt förhåller det sig, då flera nga uppfostras till lärda, än gamla lärda hinna gå; dan. I Ett stycke för dem, som ifra för monopeiier. Köpmännen äro vena porta (den stora ådran i enniskokroppen), och om de cj florera, så kan ett!g ke väl hafva goda ben, men tomma ädror, och skall! (va sina inbyg ggare föga välmåga Skatter och på-i Ice ho n hastiga steg uppöfver sig och såg en gosse. ungefär samma storlek som han sjelf, vig st