Aftonbladet – 27 december 1842, sida 1

klockan precist sex samlade sig brunnssällskape från bondgårdarne i granskapet, der det hade sir bostad, vid det lilla träskjulet, der helsans guc bodde: ett kar. En mängd mer och mindre ble: ka personer, alla med ett starkt syskontycke a tråkighet, och hvar och en i sin tur afhörand rådman Klenqvists historier, promenerade i mor. sondusket längs efter de smala gångarne, som or. made sig genom tallskogen, hvars träd genom er beständigt fortsatt gyttjekur befunno sig i de mest torftiga och knutiga tillstånd. Det var således en stor. nyhet, då rådmannen en våcke morgon berättade sällskapet, att en konstmakare ankommit, som på eftermiddagarne skulle amysera sällskapet med åtskilliga gymnastiska och akrobatiska konster och stycken i de mest förvånande variationer. Påföljande eftermiddag samlades brunnssällskapet, nästan mangrant, i en bondgård, som låg ett stycke från helsokällan och hvilken såsom inbygd passade till skådeplats. Askådarne hade sina platser i stugan, på logarna och på några för tillfälet uppslagna bräder; på taket hade en skara af barn krupit upp, för att få se, riktigt se på rerrligheten, och rådmannen hade enkom hela påsar med konfekt tillreds, för att traktera danerna, hvarföre också han beständigt vandrade mkring och busade och samtalade. Gubben såg å hbjertans nyt och glad ut, att man verkligen ade ett nöje af att endast se honom. Det är ultid trefiigt att se glada menniskor. Andtligen skulle då spektaklet begynnas; en vartmuskig bredaxlad karl, klädd i ett slags tuik af urblekt sammet med rödslitna oäkta guld;aloner, framträdde och bugade sig för det vör