Aftonbladet – 24 december 1842, sida 2

mm mm myÖUr lade efter eget behag, fick en mängd föreskrifter angående vården af Lillhamra under den tid ma: Joren drack vatten, skulle mista armar och ben, om ej allt blef bra,, och antog tillbudet. Ändtligen satt då majoren i sin berlinare, klädd i en hvit parkumsrock , som endast pådrogs vid längre resor, då man kunde supponera dam, hvilket väl ej nu var händelsen, emedan vägarne ej voro torra, men som dock, i anseende Lill årstiden, ansågs nödvändig. Vid hans sida satt fröken Emerentia med en stor parasoll öfver sig, till majorens stora förargelse, och när vagnen for åstad, voro bror och syster redan i dispyt om den der otäcka machinen, som majoren kallade parasollen; majoren tyckte att syster Emerentia ingenting hade att skämma bort, hvilket åter svårligen förargade henne. (Forts. följer.) EBES — -TEMPELHERRARNES KYRKA I LONDON. Under Konung Henrik II i England byggdes i London en göthisk kyrka för Tempelherrarnes orden, af hvars stora stift det ryktbaralagkollegium Temple Inn uppstod. Denna kyrka blef, med en kostnad af 60,000 pund sterling, restaurerad i sin ursprungliga stil och öppnad för den Engelska stat:kyrkans gudstjenst. Temple Inn, som torde vara bekant äfven för Svenske läsare genom en af Walter Scotts romaner, innefattar en ofantlig sträcka af byggnader, som räcker ifrån Fleetstreet, en af Londons stora hufvudgator vid ingången till City, ända ned till Themsen. Tempelträdgården, som hör till dessa byggnader, är en af de tystaste och mest mystiska platser i London, samt bildar en högst egen motsats till det aldrig slutande marknadsbuller, som susar natt och dag några famnar derifrån. (För de fleste läsare torde den engelska nrättningen med de s. k. Inns of Court, hvaraf det finnas trenne i London, Temple Inn, Lincolns Inn och Grays Inn, icke vara bekant. ssa i stiftades först till theoret lagfarerheten. Detta hvarje ung jurist, som och be förbereda sig d vissa år spisa sin att man i England eg