Aftonbladet – 24 december 1842, sida 2

Skulle Biet vilja söka bevisen för sitt påståen de om bristande aktning för konungen i några högmål, så torde i detta afseende svenska folkets historia under de sednare tiotalen utvisa, att de haft intet sammanhang med det af Biet insinuerade förhällandet; och jemförelsevis med andra folk, synes den ådagalägga, att få eller inga med så mycket lugn och besinning, som det svenska, dragit äfven det billiga missnöjets börda, Besinnas det, att Svenska folket i öfver trettic år sett en genom val hitkallad fremling leda dess angelägenheter; att denne furste under hela denna tid icke lärt sig landets språk; att han derföre lefvat ovanligt sluten inom en krets af hofadel, hvilken genom elt nät af gunstlingar, skyddlingar och slägtingar bemäkligat sig stor inflytelse; all han under hela denna samma tid vid nästan alls frågor om reformer i landets vigtizare angelägenbeter visat en obenägenhet för hvarje önskad förndring, som i de flesta fall blottat en bristande kännedom om nationens lynne, behof och önskningar; att, såsom en följd af denna obekantskap. flera de besynnerligaste fenomener inträffat, som komprometterat styrelsen, t. ex. att hela menigheter, hela folkklasser, till och med alla de skattskyldige o. s. v. allmänt förkastat propositioner, hvilka hans regering framställt såsom ett slags mästerstycken af uppfinning i statskiokhet och allmän hushållning; att den egentliga kärnan af folket, landets och städernas menigheter, sällan set! sina fördelar omfattade eller de ur folkets sköle utgångna önskningar, besvär och petitioner bemötta med den uppmärksamhet, de måhända hade bordt kunna hoppas, under det att enskilde klassers och personers, samt då oftast sådane, som redar förut varit gynnade på massans bekostnad, blifvit emottagne och befordrade ); ja, huru vid mång: tillfällen, att ej omtala enskilde s. k. oppositionsmedlemmars behandling, hela Borgareoch Bondeståndens majoriteter och hela afdelningar af Rikets Ständer fått uppbära omisskänneliga bevis a missnöje och missaktning; då torde enhvar lät inse, att tänkesätten om den kungliga omgifnin gens beskaffenhet icke kunna vara annat än ofördelaktiga: att man i dennas ådagalagda devnemang ser blottadt bemödandet att dölja ett, ifrån gammalt, hos hofomgifningen och den högre embets hierarkien, af folket misstänkt hat till nationen frihet och till den menniskorätt och mennisko aktning, som under en tilltagande upplysning oc! bildning alltmer blifva ett behof för samhället trefnad och egentligen är just det, hvari pintelligensens, välde framför blotta styrkans skall up penbara sig. Det är då ej underligt, om man dessa devuerade snarare tror sig skåda sådana som önska alt genom den store konungens nåc sjelfve få spela rollen af småkonungar, än sådana som med varm känsla för fosterlandets väl och medborgares rätt, enligt lag,, icke blott akt: och ära sin konung, utan äfven akta och ära lan: dets grundlagar samt svenska folkets frioch rät tigheter. Om således pressen, såsom ett uttryck af mån. gas opinion, någongång riktat sin opposition mo! denna fraktion, hvilken vid hvarje sken af väck kraft hos nationens representanter tror sig sc angrepp på konungamakten, vid hvarje ansprål på helgden af Rikets Ständers lagstiftnings-, he skattningsoch granskningsrätt befarar en stats hyvälfning, vid hvarje offentlig framställning, fö! att lifva nationens ombud eller dess handlande myndigheter tlil verksamhet och beslutsamhet skådar en fiendtlighet mot konungen eller ko. nungamakten, eller ett angrepp på hans dynasti bans gunstlingar och omgifning; så ser likväl inger förnuftig man i en sådan riktning hos pressen nå got annat än ett bemödande att förmå dess devuerade till besinning af deras pligter mot sin: medborgare, samt att hos allmänheten göra dera afvägar bekanta under det man hoppats att min ska deras inflytande hos den regerande personen I detta afseende torde det ej förnekas de af Bie så kallade frie, att hafva handlat så väl in om lagens som klokhetens gränsor, eller at den känsla som drifvit dem dertill varit endas den naturliga, hvilken kärleken till fäderneslande och nitet för det allmännas väl ingifver: en kän sla, som alltid i sin värma gör hvarje ädel mar benägen alt förakta småsinnet, fåfängan och egen nyttan hos dessa maktens infusionsdjur, hvilka förderfva dess luftkrets. Men om Bict sålund: har helt och hållet vanställt de fries) nomen klatur, hvad angår artikeln dcvuerad, och on ) Några visserligen ganska få populära åtgärde böre vi likväl härifrån undantaga, t. ex. der om allmogens seglationsfrihet hvari Regeringer efterkommit Ständernas önskningar. Men deremot huru många andra fall, der motsatsen in