Aftonbladet – 23 december 1842, sida 2

handel i dag, Ludvig skall ifrån oss, han gör ingenting här hemma och — Det sker aldrig) yttrade modren och steg upp, det sker inte så länge jag lefver., — Hå, hå, det ska vi väl se på, fortfor fadren helt lugn, men se, det sker ändå och det midt för din näsa. — Då svälter både Susanna och jag ihbjeln, återtog modren, ty Ludvig fick alltid litet då han gick ut, det skall Gud veta, att han då och då skaffat hem en kaka bröd., ,Lirum larum, sade mannen, det får ni se er om ; men pojken skall bort och jag får tretti rikslaler för honom, han skall bli lindansare, ja let skall han bli. — Lindansare! skall mitt barn bli till spektakel för folk?, — Ja just ditt bärn,, skrattade fadren, men likagodt, handeln är afgjord. Ludvig skall till lindansaren och vi få tretti riksdaler för honom, och dessutom så får jag fritt brännvin så länge lindansaren är i staden, och i morgon skall han härifrån., — Men si det får han inte, ropade modren, om du inte låter mig ta ut pengarne., — Jasån, yttrade fadren pär det så, nej si det blir ljuga, pojken är min och jag tar pengarne sjell — Nu steg fadren upp och raglade mot sängen. Hvad f-n ligger ungen här, undan med ungenl ropade han. Ludvig skyndade fram och lyftade sin syster ur sängen och bar henne bort i en annan vrå, der barnen hade sin sofplats på en gammal säck med en trasig matta till betäckning. Fadren kastade sig på sängen och insomnade tungt efter dagens mödor. Ludvig bäddade omkring sin stackars syster, som låg der i den kalla vrån och snyftade, och sedan lade han sig bredvid och tog det arma barnet i sin famn, för att värma henne. ,Kryp väl ihop, Susanna, hviskade han, och var ej ledsen, Gud bar hjelpt så många fattiga barn, se så, låt mig stoppa täcket om ryggen på dig och sof godt, Susanna lilla; i morgon skall jag skaffa dig ett äpple till, om Jag också skall sjelf krypa under isen. — Men hur skall. det gå, snyftade barnet, hur skall det gå, om du kommer bort,