Aftonbladet – 19 december 1842, sida 3

jöfvertygad, att löjtnanterne Wahblfeldt och Tegner lvarit bland de våldsammaste, samt att Engström för iden sönderrifna skjortan icke ville fordra någon ers ättning; äfvensom Engström upplyste, att löjtnanten Tegner vid dess inträde i Frösslunds rum, der öjtnanten Wahlfelåt innnevar, högt ropat dennes namn, som först derigenom blifvit kändt. Källarelärlingen Helander instämde i denna Engströms berättelse, med tillägg, hvad våldsamheten emot honom beträffade, att då han, kort eter Engström, utkommit i förstugan och frågat hvad der vore å färde, hade en af officerarne, dem Helander nu icke igenkände, fattat honom i näsan och vridit omkring, derefter han fått uppbära 6 å 7 slag, af hvilka minst eu utdelats af löjtnanten Tegner; att då off cerarne, sedan de derefter bortgått, återkommit och inträngt i Frösslunds sängkammare, derunder Helander tillstängt yttre förstugudörren, hade en af dem, som frän rummet först utkommit, befallt Helander öppna porten, och då Helander härtill vägrat, dels med hotelser om stryk och dels med penningar sökt dertill förmå honom. Sedan parterne, å ena sidan, sålunda fått afgifva sine berättelser angående ifrågavarande uppträde, fortsaites förhöret med nedannämnde personer å motsidan, hvilka derom förmälde: 4:o Underlöjtnanten 3 ahlfetdt, att då han, i sällskap med ofyanbemälde offic erare, ifrågavarande qväll, efter intagen aftonmåtid å spisqvarteridkerskan Lindbergs restauration, klockan ett qvart till toif skolat derift vån bortgå, men, vid nedkomsten i förstugan, fannit porten stängd, samt en ordvexling, hvars hörjan Wahlfeldt, som gått sist i trappan, icke hört, i förslugan uppstått emellan dem af hans följeslagare, som först nedikommit, samt källarmistaren Frösslund och hans kypare, jemte någre andre, för VWahlfeldt då obekante personer, angäonde portens öppnande, hvilken ordvexling, i det ögonblick VWWahlfeldt nedkommit i förstega: 1, öfvergått till våldsamheter, hade tre personer, dem W 7ahl! eldt sedermera igon änt i konduktören Kemner, bagaren Grundström och bocttmakaren Jacobsson, utan föregången förolämp: ning å w anifeldts sida, omringat och öl er fallit honom med nugg och slag, sönderrifvit hans påhafde kläder och, ehuru Wahlfeldt, medelst utdelade slag, sökt värja sig, med titräde af en fjerde person, som tillkommit, mot löjtnantens vilja infört honom i ett, i förstugan beläget rum, der våldsamheterne emot honom fortsatts, till dess han, medelst ett slag till, Grundström, som gått till venster om Wabl foldt, och en skuffning till Jacnbsson, som å högra sidan fast vällit honom, slitit sig lös; derefter han af nyssnämnde personer öfverhopats med frågor om sitt och kamraternas namn, samt med åtskillige oqvädinsord: såsom skojare, och andre dylika; äfvensom boettmakaren Jacobsson, då Waeblfeldt icke funnit för godt lemna de upplysningar, som honom affordrats, med knuten hand hotat Wahlfeidt; att Wahlfeldts följeslagare, som förmodligen saknat löjtnanten, efter några minuters förlopp återkommit och blifvit insläppte i rummet, der Wahlfeldt sig befann; hvarvid Wahlfeldt förmärkt, att löjtnanten Tegner tilldelat bocttmakarem Jacobsson ett slag, hvilket likväl icke skett på Wahlfeldts uppmaning eller anvisning, utan förmodligen derföre, att Jacobsson vid de andre officerarnes inträde stått vid dörren och sökt hindra dem att inkomma och således icke, såsom förut uppgifvits, varit sittande i soffan; yrkande löjtnanten för det våld, som emot honom föröfvats, Jaga ansvar å så väl Kemner, Jacobsson och Gruntiström, som äfven källaremästaren Frösslund, hvilken, enligt hvad löjtnanten hade skälig anledning förmoda, varit den fjerde person, som tillkommit och i väldsamheterne emot honom deltagit. 2:o Löjtnanten Tegner, som förmälde sig vara kommenderad till tjenstgöring vid gymnastiska, Central-institutet här i staden, åberopade. sin till Öfverståthållare-embetets för polisärender i målet hållne protokoll afgifne berättelse, hvilken således upplästes och lydde som följer: att då han, jemte hans kamrater, efter intagen aftonmåltid å mamsell Lindbergs restauration, nedkommit i förstugan och funnit porten stängd, hade någon af sällskapet medelst en käpp börjat sätta en under taket upphängd ringklocka i rörelse, för att genom dess ljud tillkalla någon person för portens öppnande. En person, som löjtnanten förmodade vara kypare hos källarmästaren Frösslund; hade då visat sig i en å östra långväggen straxt invid förstuguporten varande dörr, men utan att lyssna till deras begäran att öppna porten, hastigt dragit sig tillbaka, hvaruppå en annan längre bort i förstugan befintlig dörr öppnats, och flere personer, hvilka, enligt hvad löjtnanten sedermera erfarit, varit Demälde Frösslund, Jacobsson, Grundström och Kemner, derifrån utkommit och emot Tegnör och hans kamrater fällt smädeliga och förklenliga ord, dem löjtnanten likväl numera icke kunde sig erinra. Då någre andre personer, hvilka Frösslund nu upplyste hafva va: rit hans källarfärlingar, från ett annat rum tillkommit, hade löjtnanten under uppkommen ordvexling hört ljudet af ett slag, hvilket, fastän löjtnanten icke förmärkt hvem deraf träffats eller hvilken detsamma utdelat, liksom gifvit signal till en allmän villervalla, hvarunder slag ät alla häll utdelats och dervid löjtnanten icke ville bestrida, att slag af honom blifvit gifne, ehuru han icke kunde föra sig till minnes, hvilka desamma råkat, samt löjtnanten af Jacobsson blifvit förfördelad och slagen. Sedan oväsendet omsider saktat sig, porten blifvit öppnad samt löjtnanten och hans kamrater utkommit på gatan, hade en qvinna från öfra våningen gifvit tillkänna, att en oflicer med ljusa mustacher, blifvit qvarhållen och hölls innestängd hos källarmästaren, och då de, i anledning deraf, erinrat sig hvilka och huru många samma afre or Ber I SB TÅ FR VA TA RAT STA ARR URNA NL VR ARN