Aftonbladet – 19 december 1842, sida 3

ppå det icke den obetänksamme baronen slutligen .. M Här var det åter afrifvet, men jag bade läst allt för mycket. Med tragiska steg gick jag al och an i rummet. Den obetänksamme baronen? frågade jag mig slutligen sjelf med ett gapskratt. Hvad lär han väl då slutligen göra? ... Ar detta ännu en fråga? göra den egensinnige fadren et streck i räkningen och slå den objudne varnaren och hycklande baktalaren på näsan, rycka der huldaste flicka ur klorna på den faddaste narr, och, trots hela verlden, vara lycklig. Såsom kallad, inträdde i detta ögonblick Mephistopheles-Fier å Capel. Innan han ännu hunnit säga ett ord, kastade jag mig i hans armar och ropade: nu min vän! nu har jag beslutat mig, ty nu framskaffar den onde till all olycka en rival! Jag förstår eder icke, yttrade han förvånad. Lika mycket, svarade jag; men nu raskt till verket. Hjelp nu, och råd nu. Tiden är dyrbar, ögonblicket gynnande; allt måste vara gjordt. innan herr von Quespenstjerna återkommer. Jag måste fly och undandraga mig och Viola det hotande olycksödet. Men huru förvånades jag, då den beslutsamme Fier dåd Capel framdrog allehanda betänkligheter, ... då jag måse använda all möda, för atl bestämma hans samtycke. — Med synnerlig förlägenhet förnyade han slutligen sitt löfte, som han i går hade gjort utan uppfordran, och underrättar de mig om följande: Herr von Quespenstjerna hade förkunnat i hu set, att han efter middagen skulle resa från grefvinnan Hechburgs slott och besöka ett vackert