Aftonbladet – 19 december 1842, sida 3

Berättelsen om tilldragelsen der är lika med källarmästaren Frösslunds, och berättade Jacobsson, att då officerarne efter vaktens ankomst inträngde i rummet. löjtnanten Tegnår, som för dem varit i spetsen, på uppmaning af löjtnanten Wahlfeldt, att döda den tjocka rackarn i soffan,, der Jacobsson ensam varit sittande, rusat emot Jacobsson och med en käpp git vit honom ett så väldsaiat slag i ansig alct, att läppen och en del! af venstra kinden deraf blifvit klufae tili en längd af omkring två tum, af hvilket slag, som åstadkommit ett hätigt blodflöde, Jacobsson blifvit så förvirrad, att han ej förmärkt hvad som vidare sig tilldragit, än att officerarne, vid Frösslunds uppmaning till vaktmanskapet att arrestera den, som sålunda slagit Jacobsson, hastigt aflägsnat sig; åberopande Jacobsson ett af assessoren N. W. af Grubbens afgifvet läkarebetyg, som upplästes, hvarefter Jacobsson förmälde, att omkring tre veckor förbigått innan såret fallkomligen läkts och Rätten anmärkte, att i Jacobssons ansigte tydligen märktes ett fult ärr sträckande sig från venstra öfverläppen omkring en tum uppåt kinden. Bagaren Grundström afgaf en berättelse, instämmande med de båda för gående, och tillade, hvad honom sjelf angick. att då han, för att efterse hvad som var ä färde, utgått i förstugan och der sett, hurusom kyparen Engström med sönderrifven skjorta och blottade skuldror misshandlats och slagits af några för Grundström okände officerare, dem han då tillfrågat hvad de afsedde med en sådan framfart, hade en af dem, som, efter hvad han sedermera erfarit, varit löjtnanten Tegner, gifvit Grundström ett våldsamt slag med en käpp i hufvudet, derefter Grundström blifvit framryckt och omringad af oficerarne samt af dem tillfogad flera slag, deraf ett, som tilldelats honom bakifrån, så hårdt träffat hufvudet. att han varit nära att neddigna, derpå Grundström dragit sig tillbaka och åter ingått i kammaren, der han då hört uppmaningar till Wahlfelit, men icke inlåtit sig i samtal, utan förblifvit en tyst åhörare af hvad som derefter sig tilldragit, till dess löjtnanten Wahlfeldts kamrater, på sätt Frösslund berättat, återkommit och inrusat i rummet, då löjtnanten Wahlfeldt, efter att hafva uppmanat sina kamrater, att slå ihjel den tjocka rackarn, som satt i soffan, dermed han menat Jacobssori, rusat emot Grundström och under yttrande: att han äfven vore en hund, riktat flera slag mot Grundström, dem han likväl afvärjt, tilläggande Grundström, att han under misshandlingen i förstugan erhållit ett sår i hufvudet, samt tvenne blånader i pannan, ehuru han ej kunde bestämma af hvilken utaf officerarne dessa åkommor blifvit honom tillfogade; men att löjtnanten Klingström varit bland dem, som honom slagit, derom vore han dock öfvertygad, och företedde Grundström äfven ett af assessor af Grubbens afgifvet betyg upptagande: att Grundström vid besigtnipgen hade en stor och en liten blånad i pannan samt ett mindre färskt sår i hufvudet. Kyparlärlingen Engström berättade: att sedan han och hans kamrat Helander ifrågavarande afton, efter det-klockan slagit elfyva och källarrummen, äfvensom yttre porten blifvit tillstängde, gått till hvila i den vid östra långväggen straxt innanför förstugan belägna källarsal, hade Engström, innan han ännu insomnat, hört buller och oväsende i förstugan, samt ordvexling mellan flere personer, dervid han tydligen urskiljt källarmästarens röst, hvarföre Engström uppväckt Helander och skyndsamt påtagit sine undeikläder och stöflor, samt utgått i förstugan, för att söka sätta en gräns för det allt mer och mer tilltagande oväsendet. Då han der funnit en mängd officerare, hvilka under högljudda rop och befallningar om portens öppnande, med sina käppar satt 2:ne i taket hängande ringklockor i rörelse, samt Engström bedt dem upphöra dermed, på det att husets invånares nattro icke måtte störas, hade löjtnanterne Wahlfeldt öch Tegner, som stått närmast, emot honom hotande knutit handen, under Yllrafide: yvet hut lymmel,, och då Engström dertill svarat, att han hvarken lät skrämma sig af deras skrik celler hot, hade han derföre fått uppbära 2:ne slag, det ena med en käpp öfver ryggen och det andra vid örat, med knuten hand; derefter han omringats af sex eller sju personer, som slagit honom, dels med käppar och dels med knytnälvar. Då han nu funnit allt motstånd omöjligt, och derföre, i afsigt att söka skydd i våningen en trappa upp, sprungit längre fram i förstugan emot trappan, hade Engström, innan han uppnått ,denna, blifvit omkullskuffad emot köksdörren utmed östra långväggen, der han upphunnits af sina förföljare, hvilka nu, efter att hafva sönderrifyvit hans skjorta, gifvit honom slag på slag, dels i hufvudet och dels på hans blotta rygg och skuldror, till dess bagaren Grundström utkommit och medelst sin till oficerarne ställde fråga, hvad de menade med denna misshandling, vändt deras uppmärksamhet till sig, hvarvid Engström, begagnande tillfället, flytt tillbaka in i källarsalen, dit han förföljts af löjtnanten Wahlfeldt, som stående i sjelfva dörröppningen, med cen käpp gifyvit Engström ett slag öfver ryggen; och hade Engström så mycket större anledning förmoda, att löjtnanten Weahlfeldt varit den, hvilken tillfogat honom detta slag, som denne person varit ljuslagd, och löjtnanten Wahlfeldt ensam af de tilltalade officerarne hade ljust hår. Vid oflicerarnes återkomst ifrån gatan, der de en kort stund uppehållit sig, hade Engström icke blifvit slagen, hvaremot de då förhållit sig, på sätt Frösslund, Jacobsson och Grundström berättat; tilläggande Engström, att den misshandling, som houom öfvergått, haft till följd, att han erhållit flere bulnader i hufvudet, samt på flere dagar icke kunnat lyfta den ena armen; att Engström väl icke kunde bestämdt uppgifva, huru många af officerarne deltagit i misshandlingen emot honom, ehuru han vore -:ullkomligt