Aftonbladet – 19 december 1842, sida 3

Quespenstjerna hade förskansat sig bakom gamJa räkningar; Rosa, angripen af en liten opasslighet, vårdades af Viola. Hortensia och Amarantha hade ännu händerna fulla af göromål. Den mest misslynte bland slottsinvånarne satt således ensam till bords; han åt utan appetit och kastade sig sedan, utan att vara sömnig, i sömnens armar. XXXYVL Vid mitt uppvaknande vältrade Quespenstjerna: kammartjenare, densamme, som expedierat der falske Vicomten till Frankrike, en stor packa mec papper in i rummet. Friherren, som bittida om morgonen afrest med de äldre döttrarne, skickad mig denna papperspacka tiil tidsfördrif och sys selsättning, med begäran, att bringa räkningarne registren och qvitlenserne i ordning. Mon kar föreställa sig, med hvilken lust jag gick till ver. ket. Likväl, för att förströ mig i milt misslynne företog jag mig det, men knapt hade jag bläddra några blad i de ofvanpå liggande dokumenterna så föll plötsligen ett afrifvet stycke af ett bref min hand, och jag läste med tilltagande bekymmer — — — att, såsom ni underrättar mig, ede yngsta dotters förhållande till hr von K. är at ybrutet, gläder mig af hjertat, äfvensom det part ni nu valt för henne. Hofjunkar von Sarder passar i alla fall mera för den muntra Viola, är för den kalla Amarantha, likasom flickan för honom. Jag trodde äfven straxt, alt Sarder skulle låta bytet behaga sig . . . Verkligen? knotade jag och stampade med der största häftighet i golfvet; . . . och dermed bei jag eder blott, såsom det äfven är eder vilja patt så fort som möjligt påskynda förlofningen