Aftonbladet – 19 december 1842, sida 1

ning af varmblåst coaks-tackjern. Uti Jernkontoret: Annaler förekomma flerfalldiga upplysningar i detta ämne, och i 23:e årgångens 4:a häfte förekommer i öfversättning en af herr Wachler på Malapana, i Karstens Arkiv förut införd, utförlig samling af bestämda rön och ertarenheter af upphettad blästers inflvtande så väl på ekonomien, som beskaffenheten af det beredda jernet. På sidan 4924 i detta häfte af annalerne läses, bland annat, följande: : För stångjernssmidet visar sig det med varmbläster och trädkol blåsta tackjernet så väl i vanliga härdar, under nyttjandet af varm eller. kall bläster, som vid flämugns färskning (puddling) af lika godt förhållande, som. kallbläster-tackjern. Denna erfarenhet bekräflar gig likväl icke öfverallt med tackjern, som tillverkats med coaks. Dewua visar sig af en betydligt mindre styrka, går i härdarna ganska rått och man har ej att deraf förvänta något hållbart stångjern. Dessa olika förhållanden hos det; vid lika grad af hetta. hos blästern med träkol eller stenkol (coaks) blåste tackjernet, äro genom flerfalldiga försök bek ärtade, men torde man behöfva närmare unåersöka orsakerna härtill. Med anledning häraf och hvad mera härom på anvista ställe igenfinnes, kände vi således för 4 till 5 år sedan alit hvad artikeln i Aftonbladet omtalar angående jernets styrka. Man kunde på förhand med lätthet inse, att om puddladt jern af varmblåst coakstackjern underkastades noggrannare prof, skulle det befinnas till sin qvalitet ganska underordnadt hvilket annat jern som heldst. Hvad som nu egentligen väcker uppmärksamhet, är underrättelsen oin den betydliga skilnaden i pris på det olika jernet, till fördel för det kallblåsta tackjernets, som nu i England lärer uppkommit; den underrättelsen är ny elle: åtminstone ej så allmänt känd, som det öfriga, och skulle kunna väcka farhåga och nedslagenhet inom vår jernhandte. ring, derest man ej besinnade den egentliga orsaken till det anförda förhållandet med engelska jernet, och huru nästan omöjligt det är, att detta förhållande kan limpas på den svenska jernberedningen. Fastän vi ännu sakna precisa komparativa försök å vårt kalleller varmblåsta tackjerns kalleller varmlufts smidda jern, och således icke kunna anföra nägra siffrerade differenser på Styrkan hos det ena icller andra jernet, så kunna vi likväl anföra åtskilliga facta inom Svenska jernhandteringen, som ingalunda ofördelaktigt stämpla den upphettade blästerns användande derstädes. . Så t. ex. hafva vi nästan allmänt erfarit, att varmluftssmidt ämnesjern till spik, är mera omtyckt än kalluftssmidt, emedan det är tätare och gifver mindre afbräoning och styfvare spik; ett af våra större jernverk har nu i flere år begagnat med afgjord fördel så i afseende. på måttligare afbränning som varans större duglighet ämnesjern till plåtvalsning, utsmidt af varmblåst tackjern. Insändaren känner bruksegare, som på försök utsändt smältstycken, beredda ej blott af varmblåst tackjern, utan ock med ganska upphettad bläster i härden, och för desamma upphemtat de ansplystotoford 0 mottagit ej obetydliga reqvisitioner på mera af samma slag och meå rätt belåtna anbud. Så likaledes med ämnesjern till diverse behof, som utgått till prof från många ställen. Vi tro derföre ej att någon afsevärd skilnad eger rum i styrkan hos vårt härdsmidda jern efter kalleller varmblåst tackjern, endast detta varit tillräckligt lättfärskande, så att smeden, oförhindrad deraf, förmått riktigt verka sitt jern. De nyss anförda exjemplen berättiga till en sådan tro och öfvertygelse; ide vittna ej om det i Aftonbladets artikel insinucrade behofyct af serskild stämpel för vårt varmluftsjernp. å Ifrån all farhåga för följderna af upphettad blästers användande vid Svenska jernberedningen, äro vi dock ingalunda fredade. Vi må hafva vårt eftersinnande fästadt på aåtskillige omständigheter, som äro betänkliga nog. Vi hafva t. ex. skälig anledning tro, att icke alla Svenska jernmalmer tåla lika väl upphettad Ibläster i masugnarna. De svaga jernfattigare malmerna synas oss hafva lemnat, åå blästertemperaturen varit högt uppdrifven, ett ganska jernfattigt och trögsmidt tackjern, som endast med förlust kunnat uppsmidas enbart till dugligt stångjern. Insändaren bar sig flerfalldiga händelser kända af detta slag. Nu blåsa bergsmännen merändels af sådana malmer sitt tackjern och hafva temligen allmänt bö:jat, utan tillräcklig urskiljning, använda varm bläster-apparater på sina hyttor, och afse naturligtvis först och främst den vinst, som häraf uppenbarar sig vid hyttan uti en högre tillverkning och sparadt bränsle, och då denna vinst står uti ett direkt förhållande till blästertemperaturen, uppjagas denna till den högsta möjliga på bekostnad aftackjernets smidbarhet. Fel af denna beskaffenhet äro väl också begångna på bruksegares masugnar, men hastigt kor rigerade vid egne smidesverkstäder, hvarest hyttevinsten af den uppjagade blästertemperaturen ganska fort uppslukats. Men huru Iskall man förekomma följderna af bergsmännens felEee