Aftonbladet – 19 december 1842, sida 1

AA RR RR RSRNRSNRTRENNNNEERD AN RREAANES TRA RSOSTRKSNSANSSNEE NS tisk, skulle hafva blifvit afbruten utan önskad resultat, om icke husets vänliga värdinna, sor deltagande hade närmat sig oss, med sin mellan komst hade gifvit saken en annan vändning. Der sitten j nu,, började hon, den hjertans goda fröken och den charmanta herrn i rikti förtviflan. Tron j då icke att mitt bjerta blöder då jag ser eder smärta? Medlidande ändrar ingenting, svarade jag suc kande. aHvem vet, min kära, unge herre! hvem vet Vi sämre folk hafva likväl alltid ett råd i fickan som också icke just förkastas af sådane förnäwa herrar, som ni är. Ett råd? det kunde vi väl behöfva. Låt höra Viola kastade en tillrättavisande blick på träd gårdsmästarinnan och ville stiga upp. Nej, men då! ropade den gamla och tryckt henne åter ned i den breda stolens sköte; nådi; fröken måste vara närvarande, när jag ger det Så är det mig befallt. Befallt? frågade jag förvånad. ,Nå jan, svarade hon med en djup nigning, a förståndet, ers nåd, som i alla händelser är a nöden.n Nå, så tala ock med förstånd och utan vidar omsvep. Om nådig fröken tillåter det, svarade träd gårdsmästarinnan. Viola nickade något häftigt och, betäckande sit ansigte med näsduken, stödde hon sig eftertänk sam mot länstolens armstöd. Något omständligt måste jag visserligen tal började: den gamla, ty folk af min klass tycke jom det vidlyftiga, men det skor för att göra sa