Aftonbladet – 17 december 1842, sida 2

igger öde på jordens yla; och när näringsutrym-. met börja ar blifva för trångt i ett land, så är det on vink åt landets innevånare att följa budet och se sig om på jorden efter en annan plats, der de kunna lefva. Några onaturliga bekymmer öfver onaturliga medel att hindra folkökningen behöfva ej vanhedra menskligheten och dess vise, om man följer denna vink. För att spara oss denna skam, måste äfven vi följa den; vi måste tänka på att; kolonisera. Ur statsckonomiens synpunkt kan be-! hofvet deraf ännu tyckas aflägset, så länge man innu icke upplåtit landets egna näringskällor till ostördt begagnande och sett hvad de förmå. Men rågan kan betraktas äfven från dess politiska sida, och från den blir svaret, att vi måste göra början ju förr dess hellre. Man får ej förglömma alt folkmängden i flera andra länder står ofantligt närmare sin yttersta gräns än hos oss: att utflyltningarne från dem ske i stora skaror hvart år, och att om vi försumma de få lägenheter till förmånliga nybyggen, som ännu stå oss öppna, så skola dessa lägenheter inom kort vara upptagne af andra och våra nybyggare nödgas antingen söka ig ännu aflägsnare eller mindre inbjudande platr; eller oc ko i stället för att bilda ett nytt Sverse genom moderlandets bistånd och oberoende af fremlingar, se sig från sin första landstigning underkastade andra folks lagar och seder, och tvinsas att köpa det nya hemmets trefnad med upp-. offring af sin nationalitet. De utflyttningar, som redan skett härifrån, hafva endast egt rum på sistnämnde vilkor, t. ex. till Visconsin som till hör Nordamerikanska Staterna och nu i höst till en af de kuster på Nya Holland, som för Engelsk räkning äro tagne i besittning. Det berättas väl som en saga, att ett Nya Sverge redan finnes traktatsenligt upplåtet för kolonister härifrån, på Södra Amerikas nordöstra kust; men i officiell väg känner Svenska folket ingenting om denna dess förmenta tillhörighet, ej heller är det bekant om Regeringen uppdragit åt sina i nyssnämnde verldsdel på allmän bekostnad anställde agenter, alt deröfver inhemta någon kännedom. Vore berättelsen grundad och landet verkligen så passande som det förmäles, så behöfdes ej många anstalter för att af namnet göra en verklighet, till fäderneslandets gagn så väl som nybyggarnes. Trakten skulle tydligen vara den för Svenska utflyttningar mest välbelägna, emedan Barthelemy kan anses som en station på vägen, då det ligger endast några dagsresor derifrån, och afståndet från Sverige ej är större än att några bland de kronofartyg, som årligen afgå på exercisresor kunde hinna beqvämt att färdas dit och medföra kolonister, hvarvid en del af kronans kostnader möjligen kunde under de första åren betäckas genom passagerareafgifter och kanske hela kostnaden de följande, genom returfrakt för kolonialvaror. Vissheten om en liten eskaders besök hvarje år kunde äfven behöfvas för att gifva kolonien respekt under dess uppkomst och till dess att den förkofrats tillräckligt för att skydda sig sjelf. Se. Huru angeläget det är för Sverige att ofördröjligen gr undlägga en koloni för framtida behof, innan det blir för sent, röjer sig bäst deraf, att utom nyssnämnda trakt, hvars tillg änglighet likväl för Svenska nybyggare är så problematisk, återstår ty värr ingen oupptagen kust, utan på så ofantliga afstånd, att till somliga kunna endast handelsfartyg utrustas och till andra är det knappast troligt att ens några sådana af Svensk derivation någonsin komma att afgå, om ej sedan någon meläggas; och då är det sannolikt för sent. Vi måste nemligen, om Sydamerikas nordöstra kust icke erbjuder oss någonting alt taga i besittning, söka efter kolonisationsplatser på de ännu oupptagna kusterna af Nya Holland eller Nya Zeland; med äfventyr redan att finna oss förekomna af Engelsmän, Fransmän och Tyskar; och bland dessa länder har knappast något annat än Nya Zeland ett för nordboens helsa lagom helt luftstreck. Vid genomögnandet af Kotzebus resa för ett tiotal år sedan, träffar man visst anvisning på ett annat kustland, tillräckligt utom tropikerna för att kunna bebos af mnordboer, odladt förut genom förslafvade urinnevånare, men öfvergifvet af dem efter deras herrskares undergång, likasom af sin territorialstyrelse, och nu ett öde paradis, der den förtjuste verldsomseglaren under flodresorna plåckade de skönaste drufvor och andra frukter af de förvildade träden på stränderna, der ännu tomma stenhus öfver allt stodo qvar att repareras och bebos, och de i hvila lagda återälten, under det härligaste klimat, erbjödo näring i öfverflöd åt en million menniskor. Men detta Eldorado ligger så långt bort, att för oss är derpå ej att länka, om kolonisationen skall ske direkte sjövägen; det är nemligen Norra Kalifornien. Vore Chile och Peru oftare besökta af Svenska fartyg, så kunde väl en och annan nybyggare kom————— —O — —m—m——vrii ——ÄEF— Ör Re