Aftonbladet – 17 december 1842, sida 2

fyra eller fem dagar bär det af. I morgon lör jag Hortensia och Amarantha till Hochenburg. Modren till grefven, som just nu är ule på resor, finner sin ensamhet högst ledsam, hvarföre hon har bedt mig på någon tid lemna henne mina två äldre döttrar till säliskap. De båda flickorna klappade glada i bänderna, ty grefvinnan, ett glädtigt och lifligt fruntimmer, 1 sina bästa år, hade fattat tycke för dem, och vistandet i hennes hus lofvade dem tusende nöjen. Rosa yttrade föga tillfredsställelse öfver den företående resan till staden; Viola satt tyst, sluten inom sig, med nedslagna ögon. Hvad jag erfor vid underrättelsen om den snara skiljsmessan, går öfver all beskrifning. Vi, min kära baronn, vände sig Quespenstjerna till mig, vi vilja hurtigt uppsöka jagtens nöjen, och bägrarne skola klinga i a salar, blott fruntimren först äro borta.n Nästan utan besinning smög jag mig till min kammare, hvarest jag träffade elt bekant anlete. Det var Ficr-0-Capel, som kom emot mig med slädjen på ansigtet. Jag har öfverstått det värstan, tilltalade han mig. Jag har uppfyllt min menskopligt, jag har demaskerat den skändliga. Förkrossad af min närvaro, har hon bekänt allt och ställt eder oskuld i det klaraste ljus. mom få dagar skall fursten ålerlaga den emot eder utgifna arresteringsordern och för eder åter öppna inträdet i fäderneslandet. Eder vän, Oswald Wallborn, som i går, för sitt i den slutade processen visade skarpsinne, blifvit upphöjd i adeligt stånd och njuter stort inflytande, lägger sig mycket ut för er, så vidt jag kunde erfara.n Och Henrielles öde? frågade jag nyfiken. Emedan cen prins är invecklad i denna sakp, svarade han sarkastiskt leende, så förfar man nåligt med henne. Landsförvisning är hennes lott, Med henne delar major von Seefeld samma öde, n af de mest komprometterade ledarne af den vackra komplotten.