Aftonbladet – 16 december 1842, sida 2

— — EEE AASE SER — 555 Utom mig af öfverraskning stod jag framför Quespenstjerna, som med spänning betraktade mitt anlete. Men en tanke beherrskade plötsligen min änsla: tanken på Viola; på hennes kärlek, och sårdagens löfte. Lydande denna oemotståndliga Iragning, strömmade en sällsynt vältalighet från mina läppar, och inom få minuter visste den förvånade fadren min kärlek, mina önskningar. Med ett djupt andedrag tystnade jag och afvaktade hans dom. ,Bäste baron,, sade Quespenstjerna och skakade hufvudet, jag kan ej neka, att ni i sjelfva verket öfverraskat mig: detta väntade jag icke. Jag begär en Son, och ni vill vara min måg? vÄr jag icke då älven eder son, fängslad vid or. med hbeligare band? Åh Jja svarade han leende; men jag önskar en son, som opartiskt blir sina nya systrars hjelpare, Och som icke tänker gifta sig med dem. en, herr baron, mågen adopterar jag icke. Herr von Quespenstjernap svarade jag, bestört, jag vill ej förmoda, att min öppenhjertenhet kunde förolämpa er ...M ,Visst icke, svarade han, leende såsom förut; ,sanninzen förolämpar mig aldrig. Jag vill också cke alldeles ogilla er kärlek, en så naturlig känla Men jag tycker att ni, såsom en förnuftig man, skall behörigen värdera mill enbud, om ni lott först moget öfverlagt derom. Antagom, alt ag också fullkomligt gillade er anbud. — Ni skulle likväl förtidigt ångra den fördel ni bortvisar. Mina döttrars hemgilt, i det hela väl ansenlig, delas likväl i fyra.delar. Ännu större än lit detta är likväl min fastighets-förmögenhet, hvilken jag efterlemnar åt den adopterade sonen, såsom min fullmäktig. Denna verldens egodelar iro väl icke allt för den erfarne, men likväl mycket, och jag tvillar icke, att ni ännu lär inse ördelen af alt antaga anbudet af min tacksamret, och i en älskvärd makas armar glömma nåa få dagars flyktiga passion.,