Aftonbladet – 16 december 1842, sida 2

— Ehuru mycket vederbörandes tjenstehjon inom pressen hos oss sträfva att återföra allt till det gamla, då rättigheter och skyldigheter i samhället endast skulle afmätas efter den mer eller mindre upphöjda ställning hvar och en hade, så lär man likväl hafva svårt att någonsin deruti komma så långt, som innevånarne i Kumasi i vestra Afrika. En berättelse, bar nyligen blifvit uppläst i ett af de W leyanska metodistkapellen i London, från en missionär vid namn Brooking. Enligt denna berättelse råder i nämnde stat den plägseden, att när någon af den kungliga familjen eller af de högsta embetsmännen dör måste flera af deras tjenare eller personer bland folket följa efter dem såsom dödsoffer. Sålunda hade i början af Januari detta år tre personer blifvit slagtade, för att beledsaga en af konungens döttrar i cvigheten. Den 13:de i samma månad slagtades 42 mconniskor såsom dödsoffer för en gammal höfding af Kumasi, och missionären berättar i sin skrifvelse det han sås huru man stack en knif gehom kinderna på en qvinna, för att nedtysta de förbannelser hon utöste öfver konungens grymhet. Fyra dagar derefter hade två menniskor blifvit afrättade för lasteligt tal: emot konungen, sedan man förut genomstungit deras kinder.