Aftonbladet – 16 december 1842, sida 2

eri han utlofvade eller hoppades, att hans pastoralrof skulle vara aflagdt till årets slut. Som nu icke lång tid till denna utsatta termin är nne, tager man sig friheten påminna om denna förklaing, på det icke hoppet må komma på skam. Allnänheten skulle ock säkert vara fägnad af en närmace upplysning, huruvida den med sin nyårsgratulat:on ill hr Angeldorff tillika kan få förena en Iyckönskan ver lyckligen öfverstånden examen. nere nee — En insändare har anmodat redaktionen att ästa vederbörande föräldrars uppmärksamhet litet närnare på tillståndet inom pensionerna i hufvudstaden, erdeles flickpensioner. Han är långt ifrån att vilja sätta dessa anstalter i misskredit, anser dem tvertom åde nyttiga och nödvändiga för mången, som saknar illfälle att gifva sina döttrar hemma nödig undervisning, men tror likväl, att en noggrann pröfning af de Mickpensioners beskaffenhet, som ofta så pompöst annonscras i tidningarne, är af nöden, innan man ditipper ett älskadt barn. Denna anmärkning hänför sig egentligen till barnens fysiska vård. En fader, berättar han, possessionat från landet, har nyligen varit inrest till Stockholm, för att helsa på sin lilla lotter, hvilken är inackorderad i en helpension, som har ett ganska godt namn om sig och der det betalas ganska väl. Imedlertid förmenar han, att barnen der o underkastade en matordning, som visserligen kan vara helsosam för pensionsruns kassa, men icke för barnens hull. Den lilla flickan hade ej vågat omtala förhållandet för fadren, emedan hon fruktade att blifva straffad derför af föreständerskan. Men fadren fästade sin uppmärksamhet vid tlickans magra utseende och vid den omständigheten, att en ring, som han hade gifvit henne, när hon reste hemifrån, och som då knappast gick på hennes finger, nu, efter nära ett år, var så vid, att den halkade af och an emellan klknogarne. Detta gaf honom anledning att närmare utfråga flekan om lefnadsordningen på stället, hvilken förhåller sig som följer: Om morgonen, klockan 7, en kopp kaffe med bröd, klockan 44 en skorpa, klockan 3, middag, som dock är tillräcklig till qvantiteten. — Qvällsspisningen utgöres af tevatten. Barnen lägga sig om qvällen klockan 44. Hvad skall det nu, menar ins., som sjelf är läkare, blifva af en sådan diet för de stackars barnen, då kaffe och tå utgöra 7, af deras näringsämnen, dessa drycker, som alldeles borde förvisas från barns matordning, på grund af allt hvad dietetiken känner om dem? Omöjligt annat än sjukdom eller sjuklighet, grundlagd för hela lifstiden. En enda skorpa till frukost kan icke heller hindra att hunger inställer sig längt före klockan 3, och att barnen då öfverlasta sig, om de få äta så mycket de vilja, hvilket är så mycket värre, när middagsförrådet mest utgöres af sådana hårdsmälta ämnen som potates och rotsaker till saltmat och torr fisk, m. m. Derpå ttvatten och vakande till en timma före midpalt; man måste, menar ins., vara Dalkarl eller Ryss, för att stå ut med sådant. Red. bar icke trott sig böra vägra ett rum åt dessa anmärkningar, hufvudsakligen på grund af den erfarenheten, att mänga föräldrar verkligen äro ända till en förvånande grad liknöjda om att underrätta sig om lefnadsordningen i pensioner, och i detta afseende merändels, som i mycket annat, rätta sig efter hvad som kommer i ropet, utan att sjelfye undersöka, samt sålunda visa en besynnerlig inkonseqvens mellan den ömhet, som råder för barnen, då de äro hemma, och det blinda förtroende, hvarmed de släppa dem ut till andra. Också, om det förhåller sg så, som här är uppgifvet, så är lefnadsordningen i den omtalta pensionen, som vi likväl icke anse oss berättigade av namngifva, onckligen klandervärd. Imedlertid är det väl både möjligt och troligt, att sådant härleder sig egentligen från pensionsfruns obekantskap med hvad som kan vara nyttigast för barnens hesa, emedan hon annars är ansedd för ett aktningsvärdt fruntimmer. För öfrigt lärer det, å andra sidan, med rättvisa få medgifvas, att i allmänhet en) noggrannare vård med barnen nu, än fordom, cger rum i pensioner, nemligen i dem, der en proportionsvis tillräcklig betalning erlägges. Det kan ej heller nekas, att föräldrar finnas, som för 200 Rdr Bko, eller något mera, fordra underverk i mängden af läsningsämnen och jemväl serskilda mästare; men som två gånger två i alla fall icke gör mer än fyra, så måste, i sådana fall, naturligtvis förknappning i stället ske i kosthållet. Den ifrågavarande pensionen körer likväl ej till dem,