Aftonbladet – 16 december 1842, sida 2

Man finner således, att afståndet ännu är något om också icke serdeles stort emellan lagskipningen i det nedniska Kumasi och det kristliga Europa; men det vore i alla fall, när man läser underrättelser om sådana ohyggligheter anförda såsom ett sällsynt och snart sagdt undantagsexempel på råhet och bristande kristligt sinne uti folksseder — det vore, säga vi ganska nyttigt, att vid alla sådana tillfällen dermed jemnföra hurudana förhållandena i vissa fall, likartade med de ofvannämnde, äro i Europa, kristlighetens och civilisationens hufyudsäte. Så länge de politiska lagarne stå i en sådan strid med mensklighetens och kristendomens föreskrifter, att många hundrade ynglingar kunna blifva inspärrade i fängelse och ofta der ilängre tid qvarhållne, utan något begånget brott, endast under rubrik att hafva deltagit i demagogische umtriche, såsom det i våra dagar händt i Tyskland; eller så länge det är möjligt, att en enskild person för ett yttrande, att han väl skulle bli karl på nytt, om en gång den afsatta konungafamiljens arfvinge komme på svenska tronen, kan blifva dömd förlustig lif, ära och gods och i nådeväg förunnad att tillbringa sin öfriga lifstid med fästningsarbete med ijernblack om foten, såsom det skett i Höökonbergska målet här i Sverige; så länge begreppen. äro så föga utvecklade och de politiska fördomarne så starka, att någonting dylikt kan ega rum och de domare, som deltagit i elt sådant domslut, likväl anses för hedrade och aktade män af samhället samt äfven sjelfva icke finna känsla eller samvete nedtyngdt af dylika tillgöranden, så äro vi uti det civiliserade Europa — vi vilje icke ens tala om det enväldiga Ryssland, der det i politiska saker icke alls blir fråga om menniskorätt — cj serdeles långt framom menskligheten i staten Kumasi, hvars hedniska invånare för öfrigt i det dägliga lefvernet skola vara lika beskedliga och välvilliga menniskor, som någon annorstädes.