Aftonbladet – 15 december 1842, sida 1

UCL Iall, SVIN SKAL IifallllaggdS I PSLaLSHalUlnsdlN. REVY AF TIDNINGARNA. I samma mån det nalkas till prenumerationsdagarna, 1 samma mån finner man Svenska Biet för hvarje dag alltmera angeläget att presentera sig för allmänheten i sin genuina och sannskyldiga karakter, förmodligen på det ingen må blifva bedragen af några falska föreställningar derom. Det är ett verkligt tilloch öfverströmmande, icke af bäckar eller rännilar, men af störtsjöar med ondska, dikter och vrängda framställningar, hvarmed den ädla Bi-redaktionen nu söker re kommendera sig inför allmänheten och visa sill sanna hjertelag, liksom fruktade den att thy förutan blifva misskänd. Blott inom de sista åtta dagarna hafva nu en mängd så mustiga saker i detta afseende förekommit, att vi anse några utdrags meddelande såsom väsendtligt tillhörande dagens historik och således en skyldighet äfven mot våra läsare. Först såg man — vi tala icke om de der smådikterna, som förekomma i Biet alla dagar uti öfversigten .af Aftonbladet 0. s. v., ty sådant går alltid bredvid, som man säger — i tvenne långa artiklar efter hvarandra ett, om så tillåtes oss kalla det, verkligen nästan oblygsamt marknadsskryt derom, att Biet och dess kotteri eger på sin sida allt ädelt och stort i landet uti grund-. satser, tankeupphöjning eller upplysning och lärdom. Afven dessa. artiklar äro i sig sjelfva till den grad märkvärdiga, att vi väl torde till dem återkomma. Vi anmärke dock nu för ögonblicket endast såsom en besynnerlig omständighet, huru inkonseqvent kotteriet är, då det än påstår, att den fria pressen icke har någon sympathi för sig bland de tänkande i landena, och att denna helt och hållet tillhör de konservativa åsigterna, precist. sådana, som de af Biet representeras: än åter, vid andra tillfällen — och detta förekommer i sjelfva verket vida oftare, ja nästan ständigt, — utgjuter en klagolåt utan ända deröfver, att den fria pressen styr och beherrskar opinionen, så alt Biet icke kommer någon hvart. Ty det sednare lärer icke bevisa något annat, än att den fria pressens åsigter finna ett gensvar i, eller äro ett uttryck af de tänkandes och upplystes opinion, som i det hela ändock. alltid bestämmer hufvudriktningen af hvad man kallar det allmänna tänkesättet, och att denna opinion icke finner sig så alldeles tillfredsställd med den salarierade pressens läror, ehuru mycket och mångårigt nit än varit användt att utbreda dem, samt ehuru många organer än tjenat och sträfvat för hedern i detta afseende intill döddagar, ifrån Granskaren, Svensk Litteraturtidning, Axplockaren, Fäderneslandet, Argus den fjerde, Nyare Argus under de sednare åren, Folkbladet, Morgonbladet m. fl. ända till Svenska biet. Men det var nu icke så mycket härpå vi ville fästa läsarens uppmärksamhet, som på en sednare artikel i Biet för i Måndags med öfverskrift: Hvaraf wtgöres den s. k. fria pressens förnämsta styrka? Den lätt igenkänlige författaren af denna artikel skall nemligen deri företaga sig alt bevisa, att den s. k. fria, liberala och sjelfständiga pressen hvarken är fri, liberal eller sjelfständig, utan tvärtom beroende al mängdens opinion, hvilken, som hvar man vet, är ofta nog högst oupplyst och ombytlig., Det är ezentligen det sätt, förl använder för att söka styrka detta påstående, som förtjenar att framhållas, såsom ett prof på Biets sannskyldiga karakter, och hvilket läsaren kan förnimma af följande utdrag: Den s. k. fria pressens erkändt förste, (det är förut I ekant att Biet förut med en falsk beskyllning påstått att Aftonbladet kallat sig sjelf så,) har sjelt ganska naift erkänt detta sitt beroende, medelst trosbekännelsen, att dess högsta uppgift vore att eröfra massans sympatier,, och att följa med och akta på allmänhetens tycken, hvaraf våter prenumerationen beror. Också smickras in Asiatisk despot mera oförskämdt af sina hofmän, än massan smickras af de fria tidningarna. -Massan förstår allt, har rätt i allt, tänker och handlar alltid förträftligt, är alltid ädel, upplyst, högsinnad, med ett ord, är en gudomlighet på jorden. Vidare talas om pressens ir tinktlika c och framskymtande hat till den högre lärdomen, till universiteter, akademier och litterära ryktbarhete phvilka besagde press söker nedsätta och förhån hvar den kan. Vidare: Den s k. fria pressen är ingalunda fosterländsk. Den befinner sig tvertom i net ,krig med allt som är Svenskt i gammal, ur sprung gHg och nationel mening, — — Fosterländsk ykan icke den kallas, som förordar den stående a