haft tid att besinna buru hiten frukt i opinionen man skördar af. detta skriftställareskap och derföre kunna råda de yngre kamraterne att taga varning af hans eget exempel. Vi kunne så mycket hellre gifva denna vink, som vi bestämdt känne huru vid flere tillfällen några af Biets ena patroner varit, eller åtminstone yttrat sig vara, högst otillfredsställde med Biets sätt att anfalla sina motståndare; och vi minnas ännu ett sådant tillfälle på riddarhuset vid sistlidne riksdag, då en aktie-egare i Biet, en af rikets herrar, vände. sig till en medlem af oppositionen, och, i anledning af några artiklar nyss förut i Biet, bad få försäkra, att han, excellensen, på det högsta ogillade den ton hvarmed Biet i det då ifrågavarande fallet gått till väga; att han trodde sig kunna lemna samma försäkran äfven hvad herr erkebiskopen beträffade, och att han ville allvarsamt tillsäga de arbetande ungherrarne om en förändring i detta afseende. Om detta sedan skedde känna vi ej, men att tonen i Biet icke blifvit förbättrad, det drager det alla dagar sjelf försorg om att visa. Vi vilja nu icke utdraga dessa betraktelser till en större vidlyftighet, men kunne ej underlåta att, i ett naturligt sammanhang dermed, citera en punkt ur samma tidning för i Tisdags, som är ett sådant uttryck af kotteriets innersta tankar, att den säkert sluppit fram i ett helt och hållet obevakadt ögonblick. Man finner nemligen der ingenting mindre än följande: Derföre heter det önske vi hvad annat som helst, JA DEN BITTRASTE, MEST JAKOBINSKA OPPOSITIONSTIDNING, HELLRE ÄN AFTONBLADET., Vi tvifla Ingalunda på uppriktigheten af denna önskan, men också torde det ej behöfvas mer föratt ådagalägga, att det just är Aftonbladets sans och moderation i åsigter, och dess här af Biet sjelf erkända frihet från öfverdrifven bitterhet och jakobinism, det vill med andra ord säga dess sans och moderation, förenad med värman af en bestämd och genomtänkt öfvertygelse, hvilka göra Biets och dess patroners förtviflan, om de än för skenets skull försöka att kalla denna sans en pbristande känsla för stora minnen och nationalitet m. m. Vi tro likväl, att det allmänna i längden är bättre tjenadt med dessa egenskaper hos publicisten än det skulle vara genom ,den bittraste, mest jakobinska tidning,, och just Biets ofvannämnda önskan lemmar således det bästa profvet af den patriotism, hvaraf det är inspireradt.