Aftonbladet – 12 december 1842, sida 2

DEN PÖLITISKAÅ EXPORTFABRIKATIONEN OCH DESS VÄRDE FÖR HANDELSBALANSEN. Under den beniga konjunktur, som eger rum för omsättningen i den utländska marknaden af större delen bland våra inhemska produktioner, är det i alla fall väl, och bör kunna få intaga ett rum i någon af de förgyllda halfofficiella berättelserna öfver landets blomstrande ställning, att åtminstone en exportartikel synes fortfarande hålla sig i verkligt flor; nemligen lögnexporten ifrån Stockholm till vissa utländska tidningar. Vi kunne väl ej bestämdt uppgifva, huru mycket den för året utgör i skeppundtal; men som det påstås, att sådant gods är temligen tungt, måtte beloppet väga en hel hop i bandelsbalansen. Det tyckes förnämligast vara i Tyskland som denna vara finner åtgång, och tvenne vigtiga stapelplatser der i landet synas i synnerhet vara i Leipzig och Augsburg, hos dervarande tidningsredaktioner. Icke längre än för fyra eller fem veckor sedan befanns sålunda i den Augsburgiska Allgemeine Zeitung en med skamlig partiskhet tillverkad framställning af den tidningstvist, som under sommaren egde rum emellan Aftonbladet å ena samt Freja och dess allierade. för tillfället å andra sidan, samt emellan Frejas redaktör och en medarbetare i Aftonbladet; och att en serskild möda varit nedlagd på att få denna sak framställd i det falska ljus man önskade, kunde tydligen förnimmas deraf, att artikeln var arbetad till sådan längd, att den upptog tvenne fortsättningar i det Tyska bladet. En ny vara, af lika lödighet och förmodligen från samma respektabla fabrik här på stället, förekommer i de med sista posten hitkomna numrorna af Augsburger-tidningen. Uti denna artikel talas det om ryktet angående presidenten von Hartmansdorffs möjliga ingående i konseljen, samt om Aftonbladets artikel den 43 November i anledning af detta rykte, hvilken ännu torde vara i läsarens minne. Dervid kan man väl tänka, att korrespondenten icke uraktlåter att berätta, huru det var herr von FHartmansdorff, som med sin skicklighet, sin sakkunskap och stora talareförmåga vid sista riksdagen helt och hållet nedslog den Anckarsvärdska oppositionen, hvilken i början af riksdagen hade öfverhanden, såsom det heter i brefvet. Detta må nu gerna gå, ehuru hvar och en, som minnes sista riksdag, vet, att väl ingen enda ledamot af oppositionen sjelf ifrån början väntade någon fortfarande seger åt densamma inom Riddarhuset, helst sedan det lidit ett par månader inpå riksdagen och större delen af dem ibland landtadeln, som voro uppe i början, hade rest sina färde; samt att förhållandet således utan tvifvel hade blifvit detsamma, antingen med eller utan till-hjelp af herr von Hartmansdorffs parlamentariska talang. Men något som visar korrespondentens påtagliga afsigt, och att artikeln hufvudsakligen är skrifven för att få beljuga och nedsätta Aftonbladet, är slutet af brefvet, deri brefskrifvaren lägger Aftonbladet i munnen följande. uttryck: Men, ehuru han, menar Aftonbladet, är en förträfflig emhetsman, duger han dock icke till statsman, ty hans grundsatser skola göra honom till en annan Robert Peel. Detta Aftonbladets ordp, tillägger korrespondenten slutligen, bevisar bättre än något annat kunde förmå, ur hvilken synpunkt detta blad betraktar en statsman., Nu är det verkligen sannt, att om en sådan strof, som den här citerade, hade varit yttrad af Aftonbladet, så hade det utan tvifvel utgjort en af de största blockdumheter, hvartill en politisk skriftställare kunnat göra sig skyldig, och Aftonbladet hade då rättvisligen förtjent att derför både gisslas och beskrattas. Men i samma mån detta hade varit förtjent under en sådan förutsättning, i samma mån är det äfven bedrägligt bandladt af korrespondenten, att genom ilrågavarande citation hafva tillagt Aftonbladet en syftning, snörrätt stridande emot hela Aftonbladsartikelns mening, och man skulle verkligen kunna tro, alt sjelfva Biets hedersmagister bär varit framme. I nämnde artikel yttrades nemligen väl, att det torde finnas åtskilligt snusförnuftigt folk, som föreställer sig, att herr von Hartmansdorff torde pvara rätta mannen, att nu spela samma roll här, som Sir Robert Peel i England, och vara det utkorade verktyget, alt med sin förmenta sakkunskap nu taga emot sakerna och ordna ett och annat, hvartill de öfrige rådgifvarne äro för matta; och att en sådan tanka äfven torde kunna erhålla sympathier ej mindre bland de egentliga ultramonarkisterna än bland en hop pglacchandskar af la haute volge, hvilka åtminstone kunna säga efter, hvad de få höra; men hela den påföljande och hufvudsakliga delen af artikeln gick ut på att med åtskilliga anförda faktiska argumenter visa det oriktiga i en sådan tanka om herr von Hartmansdorff, och att i hoinom alldeles icke bor någon Sir Robert Peel, I maka och Elise, som alltid ,sträfvade mot hvar