Aftonbladet – 12 december 1842, sida 2

NERE Se nin höse gynnare, och en artig förmögenhet, för bvilken jag tackade densammes frikostighet, utkorade mig till måg. I min lyckas rus påskyndade jag den, och innan Elise visste derom, förde jag min unga maka till henne. Smekmånaderna förgingo, bindeln föll ... min syster såg klarare än jag. Hon underrättade mig, att min fru förde en hemlig korrespondens, som hon sorgfälligt sökte att dölja, och hvilken hon endast al en händelse kommit på spåren. Med sydländarns svartsjuka sprängde jag min makas skrifbord och fann, i stället för en kärleksbrefvexling, en med siffror skrifven korrespondens, som syntes mig långt farligare. Okunnig i detta skrifsätt, och likväl ej i stånd att kompromettera min maka genom upptäckande af den förmodade förbrytelsen, var jag nöjd med att noga bevaka ränkespinnerskan. Men den listiga måste hafva gissat hvad som föregick hos mig, ty, då jag åter reste till armåen, och hon såsom vanligt följde mig dit, undersökte jag vid inpackandet hennes papper på det nogaste, men ingenting, som kunde misstänkas, visade sig; sifferbrefven voro försvunna, som jag trodde uppbrända; hvarje bevis, som jag hade kunnat förevisa henne, var tillintetgjordt. Hennes okonstlade uppförande förvirrade mig alldeles, och då hon vid denna epok bar en pant af min kärlek under sitt bjerta, så teg jag med den förtretliga saken. Vår makt hade imedlertid lidit en kännbar stöt, kriget spelade i hjertat af Frankrike: örnens flygt mattades och en ny tingens ordning inträdde. Min beskyddare föll, jag med henom. I tryckande syslolöshet lefde jag i Nederländerna, och ofreden hade slagit sig ned i mitt hus. -Min