Aftonbladet – 12 december 1842, sida 2

SST IAOESREE TR TIER SSNE SEAT ERIO AA ASSA AASE maka och Elise, som alltid , sträfvade mot hvarann, betraktade hvarandra med fiendtliga ögon, och till och med den älskande mannens bekymrade blick kunde min makas intriganta, djupt dolda, Jlurande karakter icke undgå. Hennes mångfaldiga bekantskaper, förbindelser, hennes vidtutbredda brefvexling, allt bekräftade hos mig den förmodan, att hon vore agentinnai ett visst hemligt förbund, som bemödar sig att utså ogräs hvar helst det kan. Hennes ungdom, skönhet, snille och genomträngande förstånd voro den lockmat, som måste låta hennes planer lyckas. Falsk delikatess hindrade mig att med ett afgörande ord göra ett slut på dessa ränkor. Hon födde mig en son, jag afgudade honom, men mom få veckor undanryckte mig döden honom. Jag slet mig lös från hans graf, för att 1 ett nytt krig söka förströelse. Den gamle fältherren hade åter uppstått, till hans fanor sällade jag mig. Som alltid, åtföljde mig min fru. Plötsligen blef jag häktad, då jag ville bege mig till gränsen. Min hustru griper till flykten, räddar sig, och bland mina effekter finnas papper, Som angå en underhandling mellan flere missnöjde i hufvudstaden occh den fiendtliga generalen, som står emot oss, och hvars jedarinna min hustru hade varit. Jag nekar allt medvetande, förgälves; man processar med mig och uttalar min dödsdom. Med lugn väntar jag dess verkställande, ty lifvet var den bittert bedragne förhatligt. Min fordne gynnare, nu åter kommen till inflytande, intresserar 518 för mig, erhåller uppskof. Under detta tåga härarne mot hvarandra, slaget vid Walerloo lefvereras. Frankrikes öde är oåterkalleligt afgjordtMig tänkte man, i ordets egentliga Meninsn alls icke på; jag var Lå Pg RA SN