Aftonbladet – 9 december 1842, sida 2

I Kämpavisorna efterföljas af en stor klass andra sånger, dem utgifvaren gilvit den omfattande benämningen romanser, och hvilka intaga det öfriga al första delen, jemte brorsdelen af den andra. Dessa romanser besjunga riddarlifvet, raska sköldmörs äfventyr, kärlekshistorier, trollerier m. m., som, utan att i inskränktare mening tillhöra historien, likväl lemna ovärderliga bidrag till ledning vid tecknandet af den svenska forntidens bild, till uppfattande af folkets hela skaplynne och icke blott intima, men äfven politiska lif Härnäst har utgifvaren gifvit plats åt åtskilliga historiska sånger, från de högst kuriösa-behandlingarne af det antika ämnet: Paris och Helenap, eller: den bibliska berättelsen om Susanna i Babylon, till konung Carl XII:s fältmarscb. Dessa historiska: visor utgöra ingalunda det minst intressanta i samlingen; serdeles Karakteristisk är en gammal ur Bergshamrmars samling framdragen visa om slaget vid Narva, der det beskrifves hur czar Petter belägrade fru Narva, men hur svänskarne svarade ryssen: Vi skola så länge som en är igen, Försvara vår Ingermanländska; Ty hvar och en kyss Skall kosta en ryss. Czar Petter lät sig mäkta förtrytav, att bruden ställde sig mot honom så fräck, Ur näsan eld börjad han snyta, Han fräste och snöt, Han dundrad och sköt. Men då kom kung QCarol hastande från Danmark att befria sin trogna fästemö, hans bussar Kommo. som björnar, the: ungarna mist, Med uppspända rammar och kiäfftar , Ja, ögonen brunno som stjernor och gnist, Och följde sitt lejon alltefter: Och då blef det annat rumor, som slutade dermed att : Ryssarne föllosom flugor och mygg. Den nu nyligen utkomna tredje delen af arbetet innehåller, utom åtskilliga rent lyriskå sånger, hvaribland äfven flera af skämtsamt innehåll, en hel samling folkdikter af ett alldeles eget slag och hvaraf. tillförene intet varit i tryck meddeladt, nemligen af lekoch danssånger, hvartill slutligen äfven komma bärnoch vallvisor. Det är en känd sak, att. svenska folket af ålder egt en utomordentlig mängd nationella lekar och dansar. Redan Sturlunga-sagan berättar om ett gästabud på Island år 1149, der bland annat äfven förekommo lekar med dans, Nästån utan undantag egde . dessa dansar en dramatisk karakter och efterbildade ursprungligen, mer eller mindre troget och utförligt, någon mera känd handling ur sagornas eller romansens område. Sjelfva ordet dans betydde i det äldre språket icke några piruetter, utan en. sång, lämpad för flera personer, hvilka föreställde en viss tilldragelse. Det är skada att icke denna klass åf inhemska minnesmärken från fordom blifvit föremål för närmare undersökning och studium, förr än nu då dylika dånsar och lekar nästan öfverallt äro undanträngda af modens nyare tidsfördrif, så att man endast med möda kan här och der uppfånga mer eller mindre ofullständiga reliker deraf. Imedlertid måste man lemna så mycket mera beröm åt kerr Årvidssons åtgärd att åtminstone bevara hvad ännn återstår utaf detta så högt originella och intressanta slag af folkdikt. Äfven det minsta och ringaste kan här vara af värde, och vi instämma med utgifvaren, då han härom yttrar: )Hvad vid första ögonkastet synes: obetydligast eller på sin höjd blott någonting eget, kan blifva ämne för allvarlig forskning, och då det enkelt: sköna och sanna i-naturpoesien förefaller någon för mycket enkelt till och med platt, bör detta oftast tillräknas den förkonstling i själen, som blifvit en följd af en öfverförfinad tid, der inbillningskraften lemnas under oafbrutet nya retelser. De, isynnerhet äldre personer, som äro barn af landsbygden, skola säkerligen igenkänna mycket al de lekar med dans, som Bär finnas upptagna; men få hafva förmodligen gjort sig reda -för den mening deri, som utgilvaren bemödat sig att i serskilda fall urleta, eller ens för rätta och ursprungliga betydelsen af åtskilliga strofer och till och med verser, hvilka under seklernas lopp blifvit förvrängda till ett ordentligt abrakädabra. Ett och annat återstår för öfrigt säkerligen att i hithörande fack uppsnappa uti aflägsnare orter af landet, och utgilvaren förklarar sjelf, att han anser sin förevarande samling af lekar och dansar endast utgöra en ram, deri nya bidrag kunna efter hand infattas. En stor mängd melodier medfölja arbetet. Det är svårt att alltid borga för deras noggrannhet, då de icke sällan upptecknats endast ur minnet och efter flera års mellantid. Dessutom är det naturligt att såväl i musiken, som i sjelfva poesien många varianter skola förefinnas allt efter olika delar af landet, der de äro inhemska. Hvad åter den harmoniska redaktionen afdessa melodier beträffär, har mån utan tvilvel i herr Drakes erkända skickligbet en garanti, att den blifvit gjord med samvetsgrannhet och med sann uppfattning af vår gamla folkmusiks egendomliga karakter. Ett par temligen utförliga och för de flesta RR MANON RARE INTA IR NT KA SNATER vackra qvarlefvorna af en firad hachanat. Ett