Aftonbladet – 9 december 1842, sida 2

vackra qvarlefvorna af en firad bachanal. Ett bord var belastadt med dricka och brän vinskrus, och omkringlägradt af ett dussin kärlar med ett förärligt utseende. De fleste af de hyggliga gästerne lågo redan och sofvo på sina stolar, eller betäckte med sina kroppar det djerft försvarade slagfältet. Blott de dugligaste kämparne, tre till antalet, sutto ännu vakne och muntre vid snapsbuteljen närmast fenstret och fördrefvo tiden med smutsiga kort i handen. Värden i huset gjorde dem sällskap i spel och drickande. Förskräckt for jag tillbaka, då det putsade ljusets upplågande flamma visade mig deras ansigten. Till och med en Breughels: yppiga fantasi skulle icke kunna sammansätta utmärktare galgfysionomier, och hvarje annat målargeni skulle förlamas, om det skulle svinga sig upp till den kraft i uttrycket, som Herrskade i detta fyrtals anletsdrag. De trasiga kläderna, sammansatta al utnötta uniformer och arblekta formanskappor, fulländade det röfvaraktiga utseendet. Några ord, som jag hörde tydligt uttalas, uppväckte min nyfikenhet. Jag lyssnade således med spänd uppmärksamhet, ty Jag kunde ej frukta att röjas, emedan natten inhöljde min sestalt och det nedströmmande regnet böll hvarje spion på afstånd. Korten bortkastades, bägarne fylldes, piporna påtändes, och det lustiga brödraskapet ryckte närmare tillsammans till förtroligt samtal, (Forts. följer.) ER nee — Från Minchen skrifves att Högels enka väntades dit för att taga kännedom om sjukvården os de Barmhertiga systrarne derstädes och sedernera införa en anstalt af dylikt slåg i Preussen.