Aftonbladet – 7 december 1842, sida 2

måhända här och der till och med. ännu mera ogenerad och massiv. Mellan dessa blad, som nog mycket smaka af Paul de Koch, träffar man imedlertid andra, hvilka utan vilkorlighet kunna läsas och äga förtjensten af att teckna scener ur hvardagslifvet väl i skarpa konturer, men utan öfverdrift. En sådan eskiss träffa vi till exempel i följande beskrifning på en supå hos en af Skeppsbro-aristokraternas värda ledamöter. Det var stor supå hos grosshandlar Wångel. Klockan hade redan slagit 9, och en läng rad af vagnar höll utefter skeppsbron, hvaraf den cne efter den andre körde fram till den upplysta trappan; den som leder till den ännu mer upplysta våningen. Jägarnes hvita och gröna plymer svaja vid skenet från lanternorne, och på hvarjehanda tungomål hör man de urstigande ge ordres till sin betjening. Rullgardinerne äro uppe, och det rika skenet från vaxljusen och kronorne strömmar ut och upplyser halfva skeppsbron. Mången, som går der förbi, stannar och ser hur de ankommande sväfva hastigt igenom det yttre rummet, förmodligen danssalen, och begifva sig till det inre af våningen, der taburetlterne vid fönstren snart fyllas af damer, hvilkas hår — tycks vara litet mera städadt än de damers, hvilka vi lemnade i sista kapitlet. Afven en och annan herre till fots synes svänga upp för trappan, och bland dessa märka vi vår bjelte, klädd i uniform, emedan han kommer ifrån en thorsdagssoiree,, der man cj visar sig utan sådan. Herr Gtosshandlaren och Nordstjerne-riddaren, som för aftonen hade samlat i sin våning haifva corps diplomatique, jemte allt annat som hufvudstaden hade ätkomligt förnämt och elegant, kryssade emellan sina gäster, samtalade litet med hvar och cen, för att cj manquera någon, men underhållande sig likväl mest med de mera utmärkte. Sonen Theodor, en ung herre, som just höll på att passera graderne för att gå in vid Lifregements Dragoner, gick omkring och bjöd ut kort åt de herrar, som blifvit utsedde att göra parti; hans syster, mamsell Nathalic, som något för länge hade glömt sig qvar vid toiletten, kom ut, knäppande ännu på sitt venstra armband, och gjorde en tur ring den stolrad, der de unga damerna voro placerade, och nådig frun sjelf gick omkring, delande ut sina gracer med en regementsqvartermästares noggranhet. Bland gästerne syntes äfven statssekreteraren för handelsoch finansärenderne. Med denne var det som värden mest underhöll sig, och det såg nästan ut, som om herr statssekreteraren hoppats på någon stor tjenst af herr Grosshandlaren, och denne vice versa af herr statssekreteraren. En nyfiken lyssnare tyckte sig en gång förmärka, då herrarne hade dragit sig undan i en vrå, just för att slippa åhörarne, att det hviskades: bror har mitt ord på, att om, som jag förmodar, det der förbudet verkligen blir utfärdadt, så skall ingen annan än bror få veta af det på förhand. Vår bjelte syntes stå på en synnerligen vänskaplig, nästan familjer fot med herr Grossbandlaren. Grossbandlaren gjorde sig all möda att uppleta alla de mera inflytelserika personer, med hvilka vår hjelte ej ännu var bekant, för att, ledande honom vid handen, presentera konom för dem. Berghlound hade nyligen blifvit utnämnd till härol!d vid en orden, hvarföre han hade den glädjen att bära cn liten stjerna i knapphålet, och hade tillika blifvit hugnad med protokollssekreterare-fullmagt. Hvem var således presentabel, om icke han? Äfven sågo alla menniskor i honom ett ämne till någonting stort — fäderne rekommenderade hos honom sina söner, och mödrarne sina döttrar. Det enda man hade emot honom, var, att hans härkomst var något obekur, men man hade ju exempel på både kejsare och konungar, om hvilka detsamma gällde, och man borde således icke göra så mycket afseende härpå. Herr grosshandlaren och riddaren Wångel är också, som vi lätt finna, just ingen man att förakta. Redan för flere år sedan var han erbjudgn Wasaordew, den han likväl då hade den stoicismen att i all underdånighet undanbedja sig, alldenstund någon kryddkrämare just vid det laget blifvit hugnad dermed; men i sednaste tiden hade han gjort så många lyckliga kupper på fäderneslandets bekostnad, att han till och med pröfvades värdig att bära Nordstjernan, och att afslå den, dertill hade han för godt hjertelag. Herr Theodor hade allt ifrån sina spädare år haft en afgjord håg för att bli en fåderneslandets försvarare. Fadren placerade honom väl några gånger vid pulpeten, för att utröna om cj han ägde anlag för handeln, hvilket han för sin del helst önskat, men mamma tyckte att det var så grufyeligen synd att plåga det arma barnet med sådana der triviala göromål, trodde dessutom att hans figur skulle taga sig serdeles väl ut i en hussaruniform, och afstyrkte derföre på det högsta hans dresserande för kontorsgöromålen. Herr Theodor sjelf tyckte naturligtvis, att mamma resonerade ganska förnuftigt, gaf således knäfveln alla allvarsammare studier, och hade redan för två år sedan börjat lefya som det anstod en son af den rike grosshandlar Wångel. Mamsell Nathalie gick redan på sitt tjugufemte, och. det var således tid på för föräldrarne -att söka prångla bort henne till hvad pris som heldst. Hon hade visserligen icke saknat friare, men i anseende till sin obetydlighet hade de, såsom rätt och skäligt var, blifvit afvisade, allt uuder den förhoppning, att någon af de många grefvar och baroner, af hvilka huset hvimlade, skulle anmäla sig. En och annan sådan hade också i sjelfva verket framställt giftermålsförslag, men då dessa alltför uppenbarligen voro en följd af friarnes dåliga financer, så måste de afböjas, ehuru det kostade på. De solidare handelshuBERNT SNR ATS TE ATS NAS