Aftonbladet – 7 december 1842, sida 1

TESTER DA ANT RER AR SOPA RET R LT ERETA KARE anmärkningar, hvaribland t. ex. den, att taklisten med inskriptionen kunde undvaras, men gaf portalen ett vackert loford, och yttrade åtminstone icke någon missbelåtenhet med projektet i sin helhet, hvilket också kort derefter erhöll. Kongl, Maj:ts approbation. Till besörjande af byggnadens verkställighet utsågs nyssnämnde Hr Professor. Ifrån denna tid har jag om byggnadsföretaget saknat all kunskap, tilldess jag för nägra veckor tillbaka, genom allmänna tidningar, erhöll underrättelse, att detsamma var icke blott bö:jadt, utan redan temligen långt avanceradt. Häraf torde inhemtas, att mina åtgärder vid detta byggnadsföretag slätades med upprättandet af den approberade ritningen, hvarmed äsyftades att åskådliggöra byggnadens utseende och beskaffenhet, sedan den blifvit färdig, men ingalunda att uppgifva konstruktionssätt och detaljer, hvartill skalans inskränkthet lemnar föga tillfälle, men hvilka deremot vanlieen på serskilda, i stort uppdragna arbetsritningar bruka meddelas. Sådane arbetsritningar hafva så mycket mindre synts vara af nöden, som verkställigheten uppdrogs åt en person, hvilken var känd för ut just åt den i byggnaden använda stilen hafva egnat ett grundligt studium, och på hvars insigter man ansåg sig fullkomligen kunna lita. Att man häruti ej misstagit sig, bevisas bland annat derutaf, att verkställarne ansett de approberade ritningarne tillräckligen tydliga, för att ej behöva någon förklaring, den han ej heller någonsin åstundat, och hvilken i sjelfva verket varit öfverflödig, enär byggnaden är föreslagen att verkställas på enklaste vis, utan nägra andra konpstruktiva svårigheter än de, som förekomma vid hvarje tegelbyggnad af någon betydenhet. — Under sådana, säkerligen af ingen sakkunnig person bestridda, förhållanden, torde föga skäl vara för handen, att på min räkning sätta de hinder och svårigheter, som, enligt a tikelörfattarens uppgifter, i konstruktivt hänseende besvärat verkställaren. En fråga kan jag härvid ej undertrycka. Om nu det klandrade Biskopshuset vore behäftadt med sä många och så grofva fel, som artikelförfattaren lyckats att, enligt sin åsigt, deruti finna, huru är det en möjlighet, att en så byggnadskunnig och skicklig man, som Professor Brunius, när tillfälle lemnades honom att öfver ritningarne till detta hus offentligen uttala sin mening, ej blott icke afstyrkte utförandet deraf, och författade eller påyrkade författandet af ny ritning, utan sedermera lånade sig sjelf till att utföra . elt så vidunderligt byggnadsföretag, utan att under verkställigheten deremot göra ens en konfidentiel, längt mindre cen offentlig invändning, som då kunnat pröfvas och föranleda rättelse? En sädan möjlighet kan och bör ej antagas, och jag bibehåller derföre ännu nägon förhoppning, ätt med den under sådana auspicier utförda byggnaden icke måtte förhälla sig så illa, som artikelförfattaren behagar föreställa sig. Hvad i öfrigt angår denna I!yggnad, ur en artitisk synpunkt betraktad, tillhörer ej att deröfver yttra något annat, än att jag dervid, så godt jag kunnat, användt min ringa insigt och förmåga. För att likväl sätta def del af hufvudstadens publik, som för saken intresserar sig, i tillfälle att fatta ett opartiskt omdöme, äro ritningarne till Lunds nya Biskopshus att bese, i Hr Bonniers boklåda uti Bazaren å Norrbro. Efter att på detta sätt hafva framlagt de upplysningar, som i saken synts mig erforderliga, återstår endast för mig att tillägga, det jag ej vidare öfver denna fräga ämnar inlåla mig i en numera onyttig polemik, s m dessutom är föga öfverensstämmande med mitt lynne, min förmåga OCK mitta Ofrigasysselsättningar. Stockholm den 6 December 4842, Axel Nyström n