bemtå frukter, dem endast freden och en ordentlig styrelse frambringa. Målet kunde vinnas med vida mindre. Att anfalla sjöplatserna, förstöra, plundra och jaga förskräckelse in i bjertat af riket; att i det ögonblick regenten kände sin tron vackla, förbyta segrarnes öfvermodiga hotelser mot elt fredsanbud, som till lösen för hela det bimmelska riket blygsamt nöjde sig med rättigheten att handla der, med en present af några holmar, till beqvämlighet för denna handel, och med så många millioner man kunde betinga sig till ersättning för besväret att sålunda få visa Chineserne huru man var stor och ädelmodig: se der sannolikt allt hvad engelska regeringen och dess kommittenter, köpmännen, i London och Calcutta åsyftade. Det var ock alldeles tillräckligt för den engelska politiken. Man känner huruledes denna gör eröfringar. Den skaffar sig ett litet territorium etit faktori; på kusten. Kronans emissarier, genom. sina intriger, och köpmännen genom sin driftighet, och företagsanda skaffa snart politiska och kommerciella allierade åt den lilla kolonien, och -sprida förbistring inom det rike der den gästar; man gör sig nödvändig för den ene och retar honom mot den andre; man uppnår småningom värdigheten att vara skiljedomare och beskyddare, och derifrån är blott ett litet steg till beherrskare. Genom tid och tålamod uppnås detta; från början tänkta, men förhemligade och aldrig med brådstörtade steg sökta syfte. Detta eröfringssystem, som vanligen anses mindre hedrande än det krigiska, passar för England, genom den sjelfständighet och den förmåga att handla på egen hand, som den politiska friheten utvecklat hos detta lands medborgare och som gör dem böjda att, ehvar helst de befinna sig, med sina enskilda fördelar förena moderlandets allmänna. Den teckning vi uppdragit, är en historik öfver Englands eröfringar på Indiska halfön, och skall måhända äfven i sinom tid uppfyllas på China: Visserligen torde detta land erbjuda mer seghet, emedan det är mindre splittradt både i politiskt och nationelt afseende, men början till eröfringen är åtminstone gjord, genom de fördelar engelsmännen redan vunnit. Chineserne böra till Engelsmännen betala 24 millioner piaster, eller öfver 36 millioner Svensk banko; dertill komma omkring 48 millioner R:dr, som Canton måst erlägga, och vidare de ofantliga summor, som blifvit tagna i krigsbyte; man kan antaga att dessa summor, som i sin mån kunna vara kännbara för Chinesiska regeringen, temligen betäcka Engelsmännens krigskostnader, och således sätta dem i stånd alt dess bättre uthärda de kostnader, dem fredsslutets fullbringande till äfventyrs kan påfordra. Under de tre åren betalningen af de 24 millionerna fortgår, behålla Engelsmännen öarne Tschusan och Kolang-Sub. Genom Tschusan beherrska de pulsådern för Chinas handelsfloder Yang-TseKiang och den kejserliga kanalen, som förenar Chinas norr och söder, samt tillika förbinder YangTse-Kiang med Pei-Ho. . Genom handelsrättigheten i städerna Amoy och Ning-Po är denna beherrskning ytterligare fullkomnad. En ofantlig debouehe är bärigenom beredd för engelska varor, och en stor nedsättning i priset för de chinesiska, som måste tagas i utbyte. Tschusan beherrskar dessutom Gula hafvet och är således en styrbiskop för Chinas mest besökta farvatten: Det är sannt, om Chineserna ordentligt betala krigskontributionen, bör Tschusan utrymmas efter 5 år. Men skola engelsmännen också fullgöra detta löfte? Huru många orter hafva de icke bibehållit, ehuru -traktater ålagt dem deras utrymmande; t. ex. Maltas och Caps; och för öfrigt, om Chineserna skulle befinnas allt för punktliga och Engelsmännen . vilja undvika ett öppet löftesbrott, hur lätt kan man ej få en tvist, ett krig med den, till etiketten mest bundna, den Tfåfängaste och mot alla europeiska anspråk fiendtligaste regering? Den evärdliga besittningen af Hong-Kong är vida vigtigare, än den skulle synas, om man ville jemföra den med Portugisernas bisittning af Macao. Hong-Kong har tillräcklig storlek för de vidsträcktaste etablissemanger och dominerar både Canton och Macao; den tillhör engelsmännen helt och hållet, och de Chineser, som redan ditflyttat, stå under engelskt beskydd, hvaremot Chineserne hafva öfvermakten i Macao. Engelsmännen hafva redan anlagt flera byggnader på ön, der sten icke saknas, och sannolikt skola de innan kort förvandla den till ett fäste, som kan tjena till bas för deras militära och politiska operarationer mot det himmelska riket. Den lilla punkt; som förbinder kejsarn att utfärda en fullkomlig amnesti för alla Chinesiska undersåter, hvilka stått i närmare förhållande till Engelsmännen, är icke tillkommen blott för skens skull. Den innefattar ett stort offer, af kejsarns